6 Maj 2009
Björklund ställer krav, men inga resurser
Jag har hört från föräldrarepresentanter på Vikingstadskolan att det finns risk för uppsägningar av 2 till 3 tjänster. Besparingskraven från kommunen är hårda. Jag har inte hört hur linköpingsmoderaten Catharina Rosencrantz vill värna kvalitén i skolan.
Folkpartisten Jan Björklund som är utbildningsminister säger att skolan ska vara fredad från nedskärningar.
Kommunerna får lägre skatteintäkter och ökade kostnader i form av socialbidrag. Äldreomsorgen går på knäna. Socialbidragen skenar i höjden. Kommunerna sparar in på investeringar. Då tar Jan Björklund i på skarpen och vill freda skolan. Men för 2009 blev det inga extrapengar i vårpropositionen. Nästa år får kommunerna inte ens hälften av det behov som SKL framfört är kommunernas tillskottsbehov för att klara sina uppdrag.
Att värna skolan tycker jag att Björklund borde tänkt på innan han var med och sänkte statsskatten. Hans förslag om att inte göra nedskärningar innebär skattehöjningar i kommunerna. Det innebär att de som betalar statsskatt, de med högre inkomst, får sänkt skatt i förhållande till låg och medelinkomsttagarna. En omvänd Robin Hood-politik.
Jag håller med om att skolan måste värnas. Barnen ska skyddas från besparingar. Där är Björklund och jag på samma sida. Jag inser också att det i vissa kommuner finns behov av skattehöjningar. Men framförallt borde staten ta ut skatt och öka bidragen till kommunerna. Det skulle gynna utjämningspolitiken.
Det är ohållbart att spara in på tjänster inom skolan. Men det är upp till kommunerna att besluta om prioriteringarna.
det finns två delar i detta om man ska vara ärlig, dels reduktion av skolorganisationen pga sjunkande antal elever, dels reduktion pga minskade anslag och ambitioner. Björklund kombinerar båda modellerna och minskar skolans förutsättningar att lyckas. Detta i bjärt kontrast till fagra löften om satsningar, ferdande och allt vad det kan heta.
Björklunds ideologiska vilja är att förvandla skolan i sin helhet till en sorteringsapparat. Snillen i skola A, medelmåttor i skola B och svagpresetrande i skola C. Dessutom så förstärks tendensen allt mer att sociala skillnader tillåts slå igenom. Någonstans anar man Alliansens bakomliggande strategier att skapa ett låglöneproletariat och att låta välvärdsstaten slås sönder. Den ekonomiska krisen ökar förutsättningarna, allt rullar på snabbt. Det börjar bli riktigt otäckt att se förändringen av Sverige, det mesta pekar åt fel håll.
Nicke Bremer
maj 6th, 2009 at 11:49permalink