En campingnörd

Vår gamla Adria, vår första husvagn och campingsemester.

Det fanns inget mer pinsamt än campingfamiljer när jag var tonåring. Allra värst var campare i husvagn. När Galenskaparna gjorde sin campingfamilj i blågula träningsoveraller var det dödsstöten. Det är sååå svenssonaktigt med husvagn.

Nu sitter jag här i min Solifer articina på Kyrketorps camping på Öland. Alla hälsar på alla. Det finns riktigt gamla vetaranvagnar med bruna och orangefärgade förtält och det finns Kabe av senaste modell som är så stor att den inte får dras av en vanlig bil. Här blandas vanliga arbetare med dom besuttna. Men alla hälsar på alla. Vi lånar ut diskproppen till varandra när vi diskar och nickar gillande när grannen i vagnen bredvid öppnar sin pilsner och tänder grillen.

Tittar jag ut genom förtältet ser jag Östersjön och Bödabukten. Det är en fantastisk plats som konkurrerar med de vackraste platser runt Medelhavet. Framför allt här där solen hellre skiner än gömmer sig bakom regnmoln. Visserligen finns Böda Sand som är som en charterort, men det är inget för mig. Hellre en något mindre camping som Böda Hamn eller Kyrketorp.

Visst finns det avigsidor. Det kostar fem kronor för att duscha i fem minuter och det finns inte riktiga färska frallor i receptionen, utan det är färska minibaguetter. Ja, livet kan vara en plåga, men nu har jag hittat ett bageri som är granne med campingen så det ska nog lösa sig med småfrallor.

Vattnet är underbart. Trots att det blåst utåt i två dagar är vattnet varmt och klart. Inga giftiga alger så långt ögat kan nå.

På en mindre camping är det okey att gå klädd hur som helst. Men ingen får på mig ett par foppatofflor. Där går gränsen. Så svensson-aktig campare är jag inte.

Det är kul att träffa nya människor, ibland i några sekunder och ibland byta tankar cch idéer en hel kväll. Det kan vara väldigt socialt. Idag träffade min 9-åriga dotter en ny kompis på campingen. De ska ”va” hela dagen i morgon. Det gäller att vara snabb för många av oss campare kommer och åker.  Men det finns ”långliggare” och säsongare som stannar på samma camping.

Att vara campare är som att tågluffa, fast med bil. Vi kan åka vart vi vill, när vi vill. För tre dagar sedan skulle vi västerut, men vi hamnade norrut. Idag bestämde vi oss för att stanna ett par dagar till.