Standskyddet – för rätten till naturen

Att bygga eller inte bygga på strandskyddet det är frågan. Men det finns skäl till varför vi ska vara rädda om våra stränder. Oavsett om det är rika knösar eller vanliga sommarstugeägare ska vi vara försiktiga. Bland politiker finns allt för ofta en släpphänthet att släppa fram bebyggelse utmed våra stränder. Men det viktigaste skälet att säga nej, eller att lägga in bestämmelser i planerna, är för att bevara allemansrätten och rätten till naturen. Det är lätt att bifalla enstaka ansökningar för att ett undantag inte spelar någon roll. Men dom läggs till varandra.

När frågor om att gå in på strandskyddet har jag som politiker skyldighet att bevara tillgängligheten till stränderna. Ibland kan faktiskt ett bifall till att överträda strandskyddet leda till bättre tillgänglighet till stranden. Då finns det anledning att överväga att peta i strandskyddet.

Men vi politiker, eller landshövdingar, får inte ge vissa människor bifall bara för att de är inflytelserika. Det handlar om vad som är rätt. Alla ska behandlas lika. Det är grunden i vårt system. När landshövdingen på Gotland säger att hon vill inskränka på strandskyddet för att den sökande är inflytelserik och viktig person gör hon ett tjänstefel, men även ett moraliskt fel. Men vi alla kan säga något utan att tänka efter, inte minst jag. Men när hon får frågan av reportern säger hon att hon inte ångrar vad hon sagt. Det hon ångrar är att det spelades in…

Eftersom hon har fått tänka efter, men inte inser att hon gjort ett gigantiskt fel, bör hon ha ett annat jobb. Kan någon hjälpa henne att hitta ett jobb som passar bättre?