Ja si di dära amerikanerna…
Har suttit och läst några kompisars prat om sjukvårdsdebatten i deras hemland USA. Den verkar galen. Vilket amerikanska debatter ofta ter sig med våra mellanmjölkspräglade ögon…
Den omöjligt populära Obama och moderpartiet demokraterna har kommit fram till att townhallmeetings är en fin idé. I mina svenska öron låter det jättefint. Säkert i många amerikanska öron också (de har kanske också sett Gilmore Girls där alla i byn samlas en gång i veckan för att gemensamt besluta om saker i deras direkta närhet. Pittoreskt och chict liksom.) Det verkar inte fungera lika bra i verkligheten som på pappret…
Representanter från demokratiska partiet blir utbuade, bespottade och anklagade för att vara kommunister. (Det värsta skällsordet i amerikanskt vokabulär och användbart redan då två familjer träffas och lagar middag tillsammans.)
Med tanke på de amerikanska debatter tidigare på detta ämne så är jag inte förvånad över ramaskriet Obamas försök till en gemensamt finansierad sjukvård gett. Att genom skatt finansiera saker gemensamt är oamerikanskt om man ska tro hur opinionen kring den typen av frågor har debatterats historiskt sett. Jag fattar helt enkelt vad motståndet kommer ifrån vad gäller politisk och ståndpunkt. Vad jag istället vill lyfta är frågan om den kristna amerikanska själen…
I USA är över 75% av befolkningen bekännande kristna (katoliker, mormoner, protestanter etc). 4% bekänner sig inte någon form av religion. Det blir många religiösa människor i detstora landet i väst.
Många kyrkor (av alla olika religioner) bedriver stora välgörenhetsprojekt. Den enskilda människan bedriver välgörenhet på eget initiativ. De är bra på det amerikanerna; att hjälpa någon som behöver hjälp. Men då det kommer till att hjälpa någon som behöver hjälp, med ett gemensamt skattesystem, då låser det sig. ”Varför ska jag betala skatt för att någon med HIV ska kunna få medicin? Om hon inte har råd får hon väl skylla sig själv?”
Det tycker jag är konstigt. Hur kan troende människor, som ofta tillber en barmhärtig gud som vill att människan ska ta hand om den lilla, utsatta i samhället, inte se att ett gemesamt finansierat sjukvårdsystem är deras guds vilja? Hur kan kärleken till sin nästa bara sträcka sig till nästan som är medlem i samma kyrka eller som bor i samma kvarter eller åtminstone inte knarkar. (Nä guu bevars; hur skulle deeet se ut?)
Eller så är det så att jag tänker på religion och gemensamma skatter på mitt sekulariserade, svenskprotestantiska, socialistiska sätt. Jag är helt enkelt en totalkommunist i en amerikans ögon…
/Sofia
Det är nog ganska lätt att betraktas som ”commie” i det stora landet västerut. Sannolikt räknas vi alla som finns till vänster om mittlinjen här i Sverige som kommunister. Kanske nationalekonomen och socialdemokraten (?)Bo Södersten kan accepteras som liberal med en generös tolkning…
Mja, han får nog sälla sig till kommunistskaran. Allt till vänster om moderaterna (gamla som ”nya”) hör nog till den skaran, om vi ska använda vår egen skala.
Det är intressant att fundera kring Obamas svårigheter kring kommunikationen i denna fråga. Han har motvilligt visat sin egen religiositet, för vi vet ju alla att en amerikansk president MÅSTE tro på gud. Kanske retade detta upp det religiösa etablissemanget (jag menar då inte bara den kristna högern) att han inte var mer påtagligt religiös…
Kan det vara orsaken till att den gyllene regeln (eller vad samma regel heter i the faith of choice) inte används som argument i högre grad i sjukvårdsdebatten? Klart att politiska företrädare inte ska (i mitt tycke) köra pastorssnacket, men var är det religiösa etablissemanget? Var är alla de som skulle kunna se denna reform som sänd av sin gud? Eller är det mammon som styr i religiösa kretsar och reformen ses som en ersättning för många välgörenhetsprojekt. Projekt som skulle förlora donationer om sjukvården betalades genom skatt.
Intressant är det ialla fall. Kan nästan inte greppa att USA har en religiositet på 96 % varav tre fjärdedelar är kristna. Läste en artikel i USA Today där en majoritet av människor som inte varit i kyrkan det senaste halvåret ändå bär på en stark religiös övertygelse. Det kann inte vara annat är intressant. Och exotiskt.