Återigen aktualiseras frågan om vinstuttag i företag som har hand om offentlig verksamhet såsom förskola, skola och vård, då Tomas Bodström, välkänd S-profil, går in som styrelseledamot i den privata friskolekoncernen Pysslingen. Många är de som reagerat starkt på hans agerande, och flera ifrågasätter lämpligheten i det. Själv känner jag mig kluven. Inte inför att just Tomas Bodström går in i en friskolekoncern, för det har han rätt att avgöra själv. Jag känner mig kluven inför frågan om vinstuttag som nu aktualiseras. Igen.

Min tanke har nog alltid varit att företag som emottar skattepengar för sin verksamhet inte ska kunna ta ut orimliga vinster. Men vad är då orimliga vinster? Vem ska avgöra det? Är det vinsterna vi ska fokusera på eller är det snarare krav på kvalité som ska upp till ytan?

I sådana fall är det kanske kvalitétskontroll som vi ska fokusera på och inte vinstuttag? Om tydliga riktlinjer för hur lokaler ska utformas och vilken standard dessa ska ha, hur många barn/vårdtagare en personal ska ha ansvar för men också mål för vad verksamheten ska uppnå kan eventuella vinstuttag vara irrellevanta?

En annan viktig fråga i detta är hur det kommer sig att flera privata aktörer ens lyckas med att ta ut vinst inom en verksamhet där de kommunala aktörerna går back? Är det alltid en dålig verksamhet där personal arbetar ihjäl sig och är underbetalda och lokalerna fallfärdiga? Eller finns det något att lära av det privata förtaget? Hur ser det exempelvis ut i de personalkollektiv som finns inom förskolan? Lyckas de med sin verksamhet? Hur mår personalen på de arbetsplatserna? Hur trivs och utvecklas barnen? Om man lyckas inom den typen av verksamhet; vilka är då ingredienserna som den offentliga verksamheten kan dra lärdom av?

Vad säger du? Är jag ute och cyklar? Vilka är dina erfarenheter och tankar?

/Sofia