Posted by Roger Berzell on 30 november 2009 under Okategoriserade | 
I flera månader har jag läst om vikten av att vaccinera sig. I tidningarna har de som sagt att de inte ska vaccinera sig fått bära hundhuvud. Jag har varit i valet och kvalet om jag skulle. Men när vi kom fram till att våra barn skulle vaccinera sig blev det ett naturligt val för mig.
Min fru tillhör en yrkesgrupp som fick vaccinet tidigt. Idag vaccineras mina töser. Hur grabben gör uppe i Umeå avgör han själv. Men nu är det dags för mig. Nålen ska in och skyddsvaccinet ska sprutas in.
Naiv som jag är passade jag på att på lunchen besöka en vaccinationscentral. Det var många äldre som satt och köade, men det fanns inga kölapper. Efter en stund förstod vi att vaccinationen inte skulle börja förrän klockan två. En timme och trettio minuter senare. Det blev att åka därifrån.
Nu letar jag efter ett nytt tillfälle att komma till vaccinet.
Posted by Sofia Bjelke on 26 november 2009 under Okategoriserade |
Jag är en nykläckt partimedlem. Jag brukar säga att jag kom ut ur garderoben och slutade vara en smygsosse. Det jag nu funderar över är varför det tog så lång tid? För politisk har jag alltid varit och socialismen är den ideologi som stått mig närmast alltid, oavsett om jag förstått det eller ej.
Det är klart att saker händer i livet och jag har kanske inte haft tiden? Visst kan jag skylla på det, men jag tror att det går djupare än så. Jag tror att min historia kan kännas igen av många som inte haft ett partipolitiskt engagemang sedan tonåren. För det har inte jag. Jag kan medge att MUF lockade på den tiden då jakten efter en tonårsfylla stod över allt annat. Om jag blev medlem eller inte minns jag inte ens, vilket kanske säger mer om deras medlemsrekryterande än min politiska ståndpunkt. Intresset höll i sig under någon månad.
Det partipolitiska vakuum jag själv växte upp i kan ju bero på flera saker. Dels att mina föräldrar inte var engagerade i något parti men också att de var högst kritiska till partierna. De kände, och känner, sig inte delaktiga. Detta överfördes till mig. Till viss del fanns det också ett förakt för maktutövningen som politikerna stod för vilket också satte spår hos mig. Jag misstrodde också politiker och det system som de företrädde och som jag inte förstod.
Något som också präglat mig är uppväxten i en socialdemokratisk kommun där kanske partiet i viss mån har setts som kommunen. Sossarnas makt har sällan ifrågasatts, något som också kan ge en lite sned syn på vad partipolitik är. Eller kanske en friskt ifrågasättande syn?
Det finns också en starkt osexighet när det gäller socialdemokraterna, något som tydligen är viktigt i vårt mediala Sverige. Socialdemokraterna är pålitliga, eftertänksamma och långsiktiga. Partiet omdefinierar sin politik och sin ideologi för att finnas med i tiden. Det kan kännas svårt när man ofta vill ha klara, så kallade svart/vita, svar, särskilt i ungdomen. Att då representera något som kan uppfattas som en gråskala (så som livet faktiskt ser ut) kan vara svårt att kommunicera. Fast jag tror att det är just det som SKA kommuniceras. Socialdemokraterna är som den lojala partner som står kvar, kan ta lite skit, men vill ta nya tag tillsammans med dig när du är redo. En partner som lyssnar men också har en stabil grund att stå på och som inte får kompromissas med. Att eftersträva sexighet i första hand är något för den som inte vill ha ett livslångt förhållande.
Alla dessa saker gav att jag inte kunde engagera mig partipolitiskt. Jag passade in bland sossarna vad gällde min ideologiska ståndpunkt, men jag hade svårt att se mig som sosse. Vad var det så som ändrade mig? Vad var det som fick mig att säga:
-Basta! också jag får vara med och påverka den politik som förs i det parti som jag röstar på!?
Dels är jag äldre nu. Men framför allt var det en partimedlem som sa;
-Gå med i partiet då, om du nu är missnöjd med skolpolitiken! Min käre vän partimedlemmen hade nog inte räknat med att jag skulle gå med. På en gång. Några enkla knapptryck så var jag medlem. För att han vågade påpeka att det bara är att gå med. För att jag faktiskt kände någon som är engagerad i partiet.
För det spelar nog stor roll. Att vi som är medlemmar visar det för våra vänner och bekanta. Att vi vågar prata om att vi, som vanliga människor, är med och påverkar. Att det inte är en toppstyrd organisation där vi följer piskan i alla frågor utan att vi alla deltar i diskussionen men också kompromissar och följer de kompromisser som partiet enas bakom.
Det tror jag skulle locka fler medlemmar men också höja statusen på socialdemokratin. Vi behöver inte vara sexiga, men vi behöver vara närvarande och lyssnande, annars fungerar inte vår relation med väljarna och potentiella partimedlemmar.
Så jag blev socialdemokrat trots allt. Trots misstänksamhet. Trots avsaknad av blodsband till partiet. Trots att jag inte blev initierad som tonåring. Trots allt.
Jag är stolt och nyfiken.
Hur ska resan fortsätta?
/Sofia
Posted by Roger Berzell on under Okategoriserade |
Vi Socialdemokrater har varit ivriga motionsskrivare till kommunfullmäktige i Linköping. Tyvärr har vi inte fått igenom så mycket sedan valet 2006.
Stärk insatserna för våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem, krävde Socialdemokraterna Helena Balthammar och Almaz Abdulla i en motion till Linköpings kommunfullmäktige som behandlades i tisdags.
I voteringen valde en avhoppad kristdemokrat att stötta oss i det röd-gröna laget. Motionen bifölls med en rösts övervikt.
Posted by Roger Berzell on under Okategoriserade |
Hallå vilken panik. Samtidigt som jag har mycket att göra på jobbet kraschar bloggen. Webbhotellet uppgraderade, vilket ledde till att bloggens programvara inte funkade. Allt blev vitt. Nu ska det väl funka…
Posted by Roger Berzell on 23 november 2009 under Okategoriserade |
Idag har jag besökt IF Metallklubben på BT i Mjölby. Ett bra samtal om arbetsmarknadens villkor, lite om valrörelsen och samtal om orättvisor. Fackklubben pekade på regeringens försämring av semesterlönen. Jag hade inte uppmärksammat det själv, utan åkte hem och läste på.
I en reform som ska ”förenkla” semesterlönerna föreslår regeringen att i praktiken att tusenlappar försvinner från semesterersättningen. I höstas lade regeringen ett förslag, ”En förenklad semesterlag, med mera”. I den föreslås nya beräkningar så att det blir en minskning med semesterlönen med 4-5000 kronor. Beräkningsgrunden ändras så att sjukskrivna får svårare att tjäna ihop till en fullgod semesterlön. Förslaget innebär att semesterlönegrundande är under ett helt intjänandeår jämfört med den nuvarande regeln om två hela intjänandeår. De marginella förbättringar som förslaget innebär för arbetsgivarna uppväger inte de orättvisa försämringar som förslaget innebär för arbetstagare. Förslaget drabbar långtidssjukskrivna som redan har det tufft och särskilt kvinnor eftersom de i större utsträckning än män är sjukskrivna på hel- eller deltid.
Från den 1 april (dåligt skämt!) är försämringen genomförd. På onsdag tas beslutet.
Läs mer i propositionen 2009/10:4 ”En förenklad semesterlag, mm”
Posted by Roger Berzell on 22 november 2009 under Okategoriserade |
Den svenska modellen bygger på tre ben. Det är arbetsgivarna, facken och staten. Tyvärr vill Folkpartiet att staten ska minska sitt ansvar för den svenska modellen. Folkpartiet liberalerna vill även att fackets möjligheter ska försvagas.
Jag tycker att arbetsmarknaden ska bestå av rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det gäller både för arbetstagare och arbetsgivare. Det skapar dynamik och arbetsglädje. Det behövs trygghet för att människor ska våga.
Om rättigheter och möjligheter försvinner riskeras arbetsmarknaden att bestå av enbart skyldigheter. Om Folkpartiet får som dom vill kan vi snart vara tillbaka hundra år när det gäller tryggheten på arbetsmarknaden.
Folkpartiet har tagit över som arbetstagarens fiende nummer ett. Jag vet att det finns kloka folkpartister som ser vikten av ett fungerande trygghetssystem och en fungerande och balanserad arbetsmarknad. Tur var väl att det fanns någon sans på folkpartimötet, men signalen är tydlig. LAS lever farligt i Folkpartiets Sverige.
Läs mer om LAS på Wikipedia
Posted by Sofia Bjelke on 21 november 2009 under Okategoriserade |
Sarah Palin har gett sig ut på turné. Det heter att det är en bokpromotion, men vi vet alla att det är Republikanernas kampanj som har börjat. Nu finns det ingen som agiterar och debatterar Palin. Hon får bara finnas där och ta plats och säga det som HON vill på SINA villkor. När det sedan är dags för presidentval så kommer hon finnas kvar som en självklar republikan och har hon spelat sina kort väl så blir hon också vald till republikanernas kandidat.
I Sverige har vi val om mindre än ett år och ännu har vi inte börjat mobilisera. Eller har jag missat något? Jag vet att vi är många som tänker på valet och jag är övertygad om att proffsen inom alla partier redan tycker sig ha börjat mobilisera.
Problemet är att folket inte märker det. Problemet är att värderingar och övertygelser inte kan pumpas på folket på en kvart. Säger jag. Tror jag.
Vi behöver tydligt kommunicera vår ideologi och vår grund redan nu! Det får inte finnas några frågetecken om var socialdemokratin står ideologiskt. Vi måste ta golvet och visa vägen! Sakfrågorna och lösningar på direkta problem är minst lika viktigt, men det är ideologiskt vi vinner sympatier. Att våga stå för värden i politiken. Att våga stå för hjärtat i politiken. Det saknar folket och det är socialdemokratins plikt att plocka upp den handsken.
Säger jag. Tycker jag.
I den mörka, men så konstigt varma novemberkvällen
/Sofia
Posted by Roger Berzell on 19 november 2009 under Okategoriserade |
Idag i Corren ger Catharina Rosencrantz sken av att hon hotar med att avgå för att hennes nämnd måste spara och säga upp lärare. Det är tomma hot. Hon hade chans att stötta Socialdemokraterna att ta upp budgetfrågan till Kommunfullmäktige. Då hade vi kunnat skyffla miljoner och åter miljoner från andra nämnder till skolans värld. Men nej då, moderaterna sa nej. Rosencrantz sa inget annat än sina partikamrater.
Den nämnden jag sitter i, Teknik- och samhällsbyggnad, kommer antagligen att göra ett överskott på 7 miljoner. Det kommer att bli asfalt nästa år. I Omsorgsnämnden har jag hört att det blir överskott. Tänk om alliansen gått med på att skyffla över pengar via Kommunfullmäktige till Barn- och utbildningsnämnden. Catharina Rosencrantz fick sin chans, och hon slarvade bort den.
En klok politiker sa en gång: ”Man kan bara hota med att avgå en gång!”
Posted by Roger Berzell on 18 november 2009 under Okategoriserade |
Jag tänkte inte skriva om Vattenfall. Men affären blir bara värre och värre. Nu visar det sig att Maud Olofsson har undanhållit och ljugit om vad hon vet. Precis som ett barn säger hon att hon inte alls ljugit, bara låtit bli att berätta allt…
Olofsson skulle kunna besöka Tekniska Verken i Östergötland för att se hur ett välskött bolag styrs. Vi har en tradition av att den politiska styrningen fungerar.
Olofssons parti är först emot kärnkraft och dessutom skäller hon som en terrier på sossarna, innan valet, för att Vattenfall använder europeisk kolkraft. Nu försvarar hon den kolkraften.
Kolkraft blir inte renare för att det är ett svenskägt bolag som bränner det. Uranbrytningen blir inte renare för att Sverige har en alliansregering. Tvärtom… Det är mycket skit som kommit med den regeringen.
Nu vill dessutom Folkpartiet stycka upp och sälja delar av Vattenfall. Är det ett sätt för regeringen att flytta fokus från Olofssons tafflighet till Björklunds?
Det finns mer att läsa på DN:
http://www.dn.se/ekonomi/s-kraver-svar-fran-maud-olofsson-1.996635
Posted by Roger Berzell on 12 november 2009 under Okategoriserade |
Igår kväll såg jag ett inslag i en hockeymatch där det urartade till rena rama misshandeln med knytnävar. Visst finns det bök och slit i hockey som ingår i spelet. Men när spelarna slänger handskarna och medvetet försöker skada den andra spelaren är det misshandel. Det är inte tillåtet på stan, varför ska vi då se mellan fingrarna när det sker i en hockeyrink.
När jag skjutsar mina flickor till träning räknar jag med att de tränar fotboll, inte utbildas till slagskämpar. Detsamma gäller säkerligen alla föräldrar som skjutsar sina barn till hockeyträningar.
Jag vet att det finns idrott där våldet är en del av idrotten. Men då är det reglerat i regelboken vad som är tillåtet. I hockey är det inte tillåtet att slåss med knytnävarna. Således finns ingen överenskommelse mellan lagen att de ska slå varandra blodiga. Matchstraff och avstängning är bra. Men misshandeln jag såg på TV igår var av det slaget att om det skett på stan hade det lett till fängelse eller fotboja.
Det som sker utanför regelboken och samtidigt utanför lagen ska polisanmälas.
