Nu blir det allt märkligare med Ostlänken. Landstingen i Sörmland och Östergötland tillsammans med fem kommuner i länen har kommit överens med Banverket om att vara med i finansieringen av järnvägsplanen . De verkar överens med Banverket om en möjlig byggstart planeras 2014 eller 2015.

Överenskommelsen förutsätter också att staten går in med pengar. De fem kommunerna, Linköping, Norrköping, Nyköping, Trosa och Oxelösund och de två landstingen har tagit på sig att bidra med 90 miljoner av de 300 miljoner som järnvägsplanen beräknas kosta.

Men i regeringens infrastrukturplan finns inte ett ord om Ostlänk. Kanske regeringen sviker sitt ansvar och försöker få kommunerna att betala för nationella projekt.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om Ostlänken

Nu ska regeringen tala om vad man vill satsa på för infrastrukturobjekt. Det blir en satsning med 482 miljarder. Jag har läst regeringens promemoria, men hittar inte ett ord om Ostlänken. Jag börjar bli orolig att den inte finns med. Ända sedan 2006 har Ostlänken puttats på framtiden. Då, före 2006, trodde vi att spaden skulle sättas i jorden senast 2011.

Åsa Torstensson ( hon är infrastrukturminister) har förskjutit projektet framåt, gång på gång. Banverket vill komma loss och det vill vi som sysslar med infrastrukturfrågor i Östergötland också.

Kommunerna runt Ostlänksträckningen hamnar i ett status quo-läge. Vi behöver bygga och utveckla våra städer, men kan inget göra förrän vi får veta när projektet kommer igång. Var ska spåren gå?

Satsningar på spårvagnar, nya resecentrum, tätare pendeltågstrafik, men även kortare restid till och från Stockholm.

4:e storstadsregionen är en expansiv region, men skulle ha betydligt bättre möjligheter med fler spår att använda. Höghastighetståg är viktigt, men det är även viktigt att vi snabbt tar oss mellan orterna inom länet. Då är pendeltågen snabbast. Men det saknas spårutrymme.

Jag hoppas verkligen att jag har fel, men läs promemorian själv så ser du att någonting verkar saknas.

Så låter det när vi lyssnar på statsministern. Sverige går såååå bra. Okej, då är det sagt. (eller skrivet). Jag tycker att Fredrik Reinfeldt faktiskt ljuger när han påstår detta. Hans ekonomi har säkert blivit bättre, men klyftorna mellan människor har dramatiskt ökat. Klassklyftorna börjar bli så tydliga att dem gamla klassbegreppen börjar framträda igen.

SCB har visat siffror på att de som har det sämst har fått lägre inkomst sedan Reinfeldt blev statsminister och de som har välbetalda jobb har fått mer, betydligt mer, i plånboken. Som ett bevis på detta ökade socialbidragen med 95% i kommunerna.

Regeringens politik går ut på att människor ska tänka allt mer på sig själva och bry sig allt mindre om andra. Vi håller på att få ett kallt samhällsklimat. Ett samhällsklimat som jag inte vill se.

I en undersökning gjord av Novus visar det sig att folket underkänner regeringens pensionärsutspel. Enligt undersökningen är 6 % som godkänner förslaget.

Det finns ett mycket starkt stöd för att pensionärer och löntagare ska beskattas på samma sätt.

Socialdemokraternas Thomas Östros kommenterar undersökningen med att det är en moralisk fråga. Det enda anständiga är att pension ska beskattas på samma sätt som lön.

Pension är en insparad lön sedan många år av arbete. Regeringen har skapat en stor klyfta mellan pensionärer och löntagare. De rödgrönas besked är att klyftan ska tas bort, steg för steg. Det ska löna sig att arbeta, men det måste också löna sig att ha arbetat.

Dagens besked från den borgerliga regeringen är att klyftan består.

Statsministern försöker att föra folket bakom ljuset genom sin retorik om skatter och sänkta skatter. Men folket har genomskådat retoriken.

DN skriver om regeringens utspel liksom SvD gjort. I morgon kommer ledarsidorna i de båda tidningarna jubla. Men folkets dom kommer under höstens val.

Min dotter är snart 10 år. Ikväll har hon fått migrän. Sedan senaste sjukomgången har värktabletterna tagit slut hemma. 10-åringen klarar bara av att ta smälttabletter utan att kräkas. Ikväll har hon haft otroligt ont i huvudet och har kräkts av smärta.

Naiv som jag är tar jag bilen och åker till det vanliga jour-apoteket. MEN DET VAR STÄNGT. Någon har privatiserat apoteket och den nya ägaren ser ingen vinst med att ha det öppet på obekväma tider.

Okej, vad göra? Jo jag ringer hem till frun och ber henne söka på Apoteksbolagets hemsida vilket apotek som var jouröppet. Nä, det gick ju inte att få svar. Apoteken är spridda på olika ägare nu. Informationen på “nätet” var bristfällig.

Iväg till Coop Extra för att handla i förbutiken. Men den var stängd.

Okej, jag tycker det är bra att kunna köpa enklare mediciner i butik. Så nästa mål var en mack. Men där fanns bara vanliga Alvedon, men inga smälttabletter.

Till slut fick vi tag i fyra tabletter genom en snäll svägerska. Hon är värd många kramar.

Men ska det vara så här numera? Är det här ett modernt samhälle när inget apotek är öppet för att det är olönsamt.

Jag blir både ledsen och arg. Som pappa fick jag nästan panik när jag inte kunde få tag på smärtstillande till mitt barn.

Idag är det 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraften. Antalet kärnkraftskramare har ökat sedan dess. Det verkar som att folk glömt Harrisburg och Ignalina.

Jag stod för linje 2 när det begav sig. Jag fick inte rösta, men som 13-åring agiterade jag väldigt bra.

Jag är inte rädd för en härdsmälta. Jag litar så pass mycket på tekniken. Okej, några fjärilar får jag i magen när jag med bilen passerar ett kärnkraftverk.

Avfallet är fortfarande olöst. Det dyker säkert upp platser i Sverige där vi kan gräva ner avfallet där det ska ligga i 100 000 år. På hundra tusen år hinner strålningen att försvinna. Det utbrända bränslet ska förvaras i 8 cm tjocka kopparkapslar. Koppar är dyrt. Det är nog orsaken till varför det endast blir 8 cm tjocka kapslar och inte 100 cm som behövs för att kopparn ska hålla i 100 000 år.

Om 1000 år har kopparn ärgat sönder och strålning kommer att läcka ut.

Det kan kännas som en lång tid. Men mycket av det som grävs upp idag inom arkeologin kommer från 1000-talet. Det vill säga för 1000 år sedan. Istället för att få upp ett kopparmynt kommer det att vara strålning som tränger upp i grundvattnet.

Jag tror inte att jag behöver ge mig in mer på förvaringsproblematiken. Men kan ändå inte låta bli att påtala att det då och då sker jordbävningar, långt ned i vår jord.

Runt om i världen bryts uran för att bli bränsle i kärnkraftverk. Där det bryts visar det säga att cancer och andra sjukdomar drabbar betydligt många fler än på andra platser. Grundvatten blir förorenat. Men det går dessutom åt oerhört mycket vatten i brytningen, varför fattiga länder hamnar i kniviga situationer.

Det bryts uran i fattiga regioner för där är motståndet minst. Men de fattiga drabbas av sjukdomar och får otjänligt vatten.

Detta för att vi ska få “ren” energi.

Sedan fem år är jag för linje 3. Samhället har haft omställningstid. Nu är det dags att  fortsätta avvecklingen.

Det finns ren energi i form av nya tekniker. Kärnkraften stoppar utvecklingen. Låt oss fokusera på framtidens teknik och inte dåtidens.

Seminarium med Bombardier

Jag deltar idag i ett seminarium om spårväg i Linköping. Det som slår mig är hur regeringens ständiga senareläggning av Ostlänken försenar ett nytt resecentrum i Linköping. Förseningarna har lett till senareläggning av andra projekt i vår stad.

Kollektivtrafikutbyggnad försenas, nya trafiklösningar i innerstaden, utbyggnad i närheten av Ostlänkens eventuella räls, m.m.

Regeringen måste sätta ned foten och sätta i gång ostlänksprojektet.

Jag har deltagit på en konferens om hälso- och sjukvård. Varje gång jag har möjlighet att delta på liknande tillställningar får jag aha-upplevelser. Men när jag tänker efter är det oftast självklart.

Inom sjukvården har det skapats ökade klasskillnader. Samtidigt som allt fler insatser blir “reparativa”. Det är inte fler ambulanser som är den långsiktiga lösningen.

Man kan i stort sett se klasskillnader inom de flesta sjukdomar. Med sämre ekonomi, den som har slitigt arbete eller andra som har det extra tufft drabbas hårdare av sjukdomar.

Politikens uppgift är att organisera vård för alla. En vård som utjämnar orättvisorna inom vården.

På det förebyggande och hälsofrämjandet måste det satsas mer. Det låter inte så himla kul. Men sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande insatser måste lyftas fram. Det är inte bara en fråga för hälso- och sjukvården. Utan det gäller hela samhället.

Det behöver skapas en hälsoinriktad samhällspolitik.

Moderaterna gick till val på att alla skulle få 1000 kronor mer i plånboken. Många av oss har fått 1000 kronor mer på lönebeskedet efter skatt, men samtidigt har andra kostnader ökat. Exempelvis har A-kasseavgiften och Trafikförsäkringen ökat i kostnad. Hyresbostäderna har blivit dyrare.

Men det som tusenlappen kostat oss är ett kallare Sverige. Ett Sverige där vi inte ska bry oss om varandra utan bara om oss själva och våra närmaste. Jag skräms av det nya Sverige som växer fram.

Alliansregeringen vrider åt tumskruvarna. Sjuka och arbetslösa hanteras som boskap och inte som människor. Sjukpenningen slutar att betalas ut för den som varit sjuk länge. I stället hamnar de sjuka i arbetsförmedlingens händer och ska söka arbeta i konkurrens med fullt friska.

Sverige har blivit orättvist. En majoritet av svenskarna tycker att vi nu har ett okänsligare, hårdare och mindre omhändertagande samhälle än tidigare. Regeringen har skapat ett hårdare klimat för de människor som behöver vårt välfärdssystem. Tilltron till välfärdssystemet har kommit på kant.

Kommuner tvingas dra ner på lärare, vi ser att sjukvården naggas. Privatiseringen inom kommuner och landsting är mer ideologisk än försvarbar.

Vi har varit med om ett systemskifte. 1/3-del har fått det betydligt sämre under de senaste tre åren. Den tredjedelen är sjuka, arbetslösa och äldre. Men där finns även den som inte kan leva på sin lön, utan måste ha flera låglönejobb. Hos denne hjälpte inga skattesänkningar.

Margret Thatchers England är förebilden för Allianspolitiken. Där en tredjedel ställs utanför samhället och slutar tro och slutar rösta. De allra rikaste har fått mest. Det gynnar inte någon gemenskap. Det ger ingen värme. Det skapar ett kallt Sverige.