Grundstenar i den svenska modellen har rubbats

I Sverige har vi en tradition av den Svenska modellen. Facket, arbetsgivarna och samhället, staten är tre olika partners i en överenskommelse om hur arbetsmarknaden ska skötas. När någon av parterna ändrar sin inblandning eller när makt förskjuts riskeras hela den svenska modellen.

Det är precis en sådan process som vi är inne i. Staten har genom den borgerliga alliansen minskat fackets möjligheter genom att underminera kollektivavtalet.

En arbetsgivare kan sparka ena dagen och nästa dag ta tillbaka den anställde, men nu som konsult med F-skattesedel. Som egen företagare med F-skattesedel gäller inte längre kollektivavtalet, utan den sparkade kamraten kan få tillbaka sitt jobb genom lägre ersättning genom sitt konsultuppdrag. F-skattesedeln blir ett direkt hot mot kollektivavtalet. Detta sker redan. Bemanningsföretagen har länge funnits på den svenska arbetsmarknaden.

När den “nya” konsulten kommer in till ett lägre pris kan lätt arbetsgivaren bestämma sig för att låta fler “ändra” sina anställningsförfaranden. Utan kollektivavtalet som trygghet kommer en konkurrens att uppstå där den som tar jobbet till lägst pris kommer att få jobbet.

Om arbetsgivarna har moderaterna, och centerpartiet, i Riksdagen som kompisar. Vilka ska facket ha som kompis i Riksdagen? Klarar sig facket att med enbart stridsåtgärder för att kämpa för arbetarnas rättigheter om Svenskt näringsliv genar genom Rosenbad.

Nä, självklart inte. Det är därför vi har ett samarbete mellan facket och Socialdemokraterna sedan 1800-talets slut. Den Svenska modellen bygger på att det finns en balans och att facket och arbetsgivarna är jämstarka. När majoriteten i Riksdagen förändrar den balansen skapas en arbetsmarknad som håller på att kappsejsa.

Vill vi få en svensk arbetsmarknad som förstelnat och enbart bygger på politiska beslut med minimilöner? Nej, jag vill att den Svenska modellen ska fortsätta leva med kollektivavtalet som en viktig bas.