Vem är du som läser min blogg? Det är helt okej att du gör det, men intresset för bloggarna är spännande. Jag själv surfar planlöst mellan olika bloggare och läser dess inlägg. Vissa bloggar läser jag varje dag. Jag läser nog till och med bloggarna mer intensivt än jag läser dagspress i pappersformat.

Men egentligen varför? Ja, jag vet inte. Jag är nyfiken på vad folk har för idéer och tankar. Vad som rör sig i våra liv.

Det är väl även därför som jag gillar Facebook. Jag läser om vad folk har för sig. Kul att hålla kontakten, men även kul att knyta och utveckla nya.

En blogg kommer och går. De flesta texterna är glömda efter en stund. Men förra veckan läste jag Anna Janssons blogg. Hennes text har suttit i sedan dess. Anna är småbarnsmamma och har cancer och är svårt sjuk. Hon skriver väldigt närgående och beskrivande om sin sjukdom och hennes relation till nära och kära.

Annas blogg förändrade hela min vecka. Jag kom hem och var förbannad på en sak inom jobbet. Men när jag besökt Annas blogg rann det helt av mig. Det finns problem, och så finns det problem. Vardagliga triviala problem som förlorade politiska poäng eller om ett som är möte lagt på fel dag, är triviala. Men när livets svåra händelser slår rakt ned i livet. Då blir det perspektiv. När man har små barn och en livshotande sjukdom eller ett dödsbud är på inkommande. Då är det mesta annat trivialt.

Men många som får besked eller budskapet, de ser andra saker än oss som har fullt upp med triviala saker.

Vi behöver mer ta till oss varandra och bry oss om det som verkligen betyder något. Att vi bryr oss om varandra.