Besvikelsen kan vara stor efter nomineringar

Jag har varit politiskt verksam sedan början av 80-talet. Inför varje val när listor ska tas, och efter val när nämnduppdrag ska fördelas, blir människor besvikna. Många förväntar sig att få framträdande uppdrag. Vi är ett väldigt stort parti med väldigt många duktiga medlemmar. Vi behöver vara många som gör ett bra jobb för att det ska fungera.

Men tyvärr ser vi allt för sällan vad andra gör, men är fullt medvetna om allt arbete som jag själv lägger ned. Vi behöver bli bättre på att se varandra och ge varandra positiv respons.

Men hur duktiga vi än är eller hur mycket vi än sliter i politikens tjänst har ingen rätt att peka på ett uppdrag och sedan få det, bara för att man vill. Kandidaten måste förtjäna sin plats i konkurrens med andra.

Här tas arbetsinsatser upp som antalet motioner, interpellationer. Hur aktiv kandidaten varit i debatter och om den skrivit debattartiklar eller insändare. Det tas upp hur aktiv kandidaten varit lokalt i partiet och att personen i fråga hjälpt till i kontakten med medborgarna. Utifrån detta görs arbetet för att få fram förslag på kandidater till det kommande valet.

Det är en valberedning som gör en första sållning efter att föreningarna nominerat. Valberedningen består ofta av mellan 12-20 medlemmar med högt förtroende inom organisationen.

Varför går vi inte enbart efter antalet nomineringar kan någon tycka. Ja, för det första finns det många föreningar som nominerar flera kandidater och i flera fall numreras kandidaterna från föreningen. Men när alla läggs samman räknas inte prioriteringen utan en kandidat som varit prioriterad som sista-nominering från alla föreningar kan vara den som fått flest nomineringar, men ingen förening vill se den kandidaten stå före sina andra nomineringar. Där har valberedningen ett tufft arbete att väga ihop ett förslag som sedan medlemsmötet/repskapet ska besluta om.

Valberedningens förslag hamnar sedan då hos representantskapsmötet där alla föreningar är representerade genom ombud. Antalet ombud är beroende på hur många medlemmar som respektive förening har.

Ombuden går igenom hela listan, namn för namn. De ställer kandidaterna mot varandra och det argumenteras för och emot. Om det finns flera kandidater föreslagna till samma plats röstar man om det, nästan alltid med sluten omröstning.

Alla som förstår hur det går till att utse nya politiker förstår att det inte går att kräva en viss position. Det är att sätta det egna jaget före laget.

Kandidater som pekar på ett uppdrag och kräver att få det, annars skall denne gå ur partiet, kommer aldrig att få uppdraget. Så fungerar det inte i en demokratisk organisation.

Däremot är det helt okej att hamna längre ned på en lista och sedan kämpa med en krysskampanj.