Nu är även medelklassen drabbad

Sverige blir allt kallare. Fler och fler människor bor på våra gator. Fler och fler blir arbetslösa och fler hamnar utanför försäkringssystemen. Sjukförsäkringen är inte till för de sjuka utan för någon annan. Resurserna räcker inte inom psykvården.

Sverige har blivit kallt och det har pågått länge. Jag lägger inte hela skulden på alliansregeringen, men de senaste fem åren har det gått lavinartat utför.

Människor som mår psykiskt dåligt tvingas bo på gatan eller lever under undermåliga förhållanden. Unga människor som inte känner sig behövda eller ens efterfrågade tappar livsgnistan. Ett klimat i Sverige som bygger mer på att ta hand som sig själv och de sina. Under 2011 svarade Reinfeldt på en fråga om vad de som utförsäkras från sjukförsäkringen ska göra. – Ja, de får väl ta hjälp av nära och kära, svarade han. Hm…..

Även väletablerad medelklass blir drabbad. Kanske inte så ekonomiskt som livskvalitétsmässigt. Jo, visst har de fått det bättre eftersom de får subventionerad hemhjälp, men i övrigt hamnar även dessa i det kalla samhället.

Rädslan för andra människor och det otrygga samhället när man går ut drabbar även medelklassen. Rädslan för pedofiler och andra våldsverkare gör att vi skjutsar våra barn vart de än ska. Rädslan för att gå hem genom parken efter mörkrets inbrott är en hård fotboja för många, även inom medelklassen. Rädslan att våra äldre ska misskötas inom äldreomsorgen drabbar alla.

Vi sätter larm på våra hus och bilar. Vi skaffar privata pensionsförsäkringar och många säkert även sjukvårdsförsäkringar. Barnen får speciella försäkringar så vi garanterar oss ekonomiskt om något skulle hända dem.

Kamerabevakningen på allmänna platser ökar lavinartat. Kamera vid bankomaten, vid och i butiken, vid trafikövervakning, vid “oroliga” platser, på tåg och bussar, i taxibilar. Våra hemlarm har till och med kamerabevakning.

Vart är vi på väg? Vilket samhälle ska vi få och till vilket pris?

Materialismen och egoismen leder oss till ett betydligt kallare klimat mellan människor. Politiken måste gå före och våga satsa så att ingen faller utanför.

Det löser sig bara alla kommer i arbete säger regeringen och andra. Ja, det är den viktigaste kuggen för att lösa problematiken, men arbetslösheten ökar!

Parallellt måste vi satsa på psykvården, satsa på barn och ungas fritidsaktiviteter och skola, vi behöver ha fler socialarbetare och poliser, vi behöver fler frivilliga som aktiverar sig i föreningslivet. Det behövs mer resurser till omsorgen. Det finns betydligt fler områden som det behöver satsas på än de jag räknar upp.

Men vi kan antingen prioritera fler jobbskatteavdrag eller använda de gemensamma resurserna till att bygga ett varmare samhälle där vi bryr oss om varandra.