Jag skrev ett blogg inlägg för snart ett år sedan om företaget TitanX som varslade personal som ett resultat av bilindustrikrisen. Regeringen gjorde inget så många blev uppsagda, även i Linköping.

Nu när underleverantörerna behöver personal, anställer de inte personal. utan tar in folk från bemanningsföretag. Ett annat sätt som företag använder sig av är att erbjuda folk jobb om de skaffar sig F-skattsedel. Då kan företaget betala en lägre lön än kollektivavtalet reglerar. Vi får en arbetsmarknad där arbetare bjuder under andra i lön för att kunna försörja sig.

Med en nedriven a-kassa tvingas människor att ta jobb för allt lägre löner. Sverige är inne i en nedåtgående lönespiral.

Tyvärr riskerar detta även att hota efterfrågan på varor och vi får en negativ utveckling inom hela ekonomin. Sverige börjar konkurrera med låglöneländer. Då även vi med hög arbetslöshet och hög utslagning.

Men det är inte bara underbudslöner, utan med att ta in hyrpersonal kan företaget kringgå företrädesregler vid återanställning.

Motmedlet heter kollektivavtal och arbetsmarknadspolitik som strävar efter en expansiv utveckling istället för en destruktiv. Underbudslöner är livsfarligt för en ekonomi. Inte minst för dem som ska göra jobbet.

Men som lök på laxen ska vi inte glömma att regeringen som en a sina första åtgärder efter valet höjde trafikförsäkringen. En kostnad som staten drar in, men som inte går till trafikskadade och dessa kostnader. Vart tog pengarna vägen? Inte läggs dom på klimatåtgärder… Kanske skattesänkningar…

I dagens SvD skrivs om bensinhöjningen. Dieselpriset ligger kvar än så länge. Men bensinpriset driver ofta även med sig höjda priser på biogas och etanol.

Regeringen behöver se över hur pengar tas in från trafikavgifter till vad det används till. Det behövs en tydligare glesbygdspolitik så att de som bor där inte ska behöva ta smäll efter smäll.

Vi åker alldeles för mycket bil som det är. Det behövs högre kostnader på bensin för att minska trafikens påverkan på klimatet. Vad har regeringen för handlingsplan?

Vi bär alla med oss en ryggsäck med traditioner och socialt arv. I ryggsäcken finns erfarenheter från våra föräldrar och hur de delade på arbetsuppgifterna. Men vi har även med oss andra bilder av hur en bra man, respektive god kvinna, ska vara.

Jämställdhetsarbetet finns tätt och ofta i den politiska sfären, men trots att den finns där halkar vi tillbaka.

Kanske tar vi jämställdheten allt för självklar. Så självklar att vi missar själva sakfrågan.

Igår såg jag på nyheterna om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Det tycker jag är bra, men det räcker inte.

Både jag och andra glömmer bort genusperspektivet vid tillfällen då vi minst borde  glömma det.

Vi måste lära oss att oftare trycka in pekfingret i sidan på varandra och påpeka vikten av jämställdhetsarbetet och genusperspektivet.

Idag är det den 8 mars. Internationella kvinnodagen till all ära har jag köpt en Iphone till min fru. Hon får hålla till godo. Nu ska jag försöka att bli mer jämställd alla andra dagar på året.

Vi har haft vårt första styrelsemöte och jag tycker att jag hamnat i ett trevligt gäng.

Grunden i mitt engagemang är vikten av bra barn- och ungdomsverksamhet. Den är bra i Vikingstad, men vi kommer att bli ännu bättre.

Jag vill att grunden för barnidrott ska vara ordet kul.

Vi Socialdemokrater tror på politiken som ett verktyg för att skapa rättvisa och fördela resurser och möjligheter så att ingen får ligga kvar i diket. Det ska vara okej att vurpa, men politiken har då ett ansvar att skapa möjligheter.

Vi ska i Östergötland ha politiska samtal direkt och i dialog två och två med 60 000 väljare. Som ombudsman ser jag utmaningen. Men jag har redan fått påpekanden att målet med 60 000 är för lågt.

Det viktiga är att vi för en valrörelse som bygger på dialogen.

Partiets centrala valledare, Bosse Krogvig, eldar på oss med vad valrörelsen handlar om. Jag har koll på vår valplan, jag har även koll på motståndarnas valplaner. Men Krogvig är så oerhört härlig på att föra samman vår valplan med människors vardag.

Vår valplan bygger på vår politik som har fötterna i vardagen. Allt hör ihop. Vi har en valkampanj som kommer att finnas i människors vardag.

Som hänvisning till sina siffror använder de sig av branschorganisation för hushållsnära tjänster och Svenskt näringsliv. Båda har intresse av att företagsstöden finns kvar. Klart att Almega gör vad de kan för att de ska få tjäna pengar. Det gäller att media inte låter sig bli manipulerad att använda sig av fel statistik.

Nu vill jag vara med och städa ut borgarna från regeringsmakten, men inte blir det subventionerat. Det svenska folkhemmet kommer att behöva renoveras med ett SUPERROT-avdrag för att få Sverige på rätt kurs.

I sakfrågan handlar det om en arbetsmarknadspolitik som regeringen slarvat sönder under de senaste tre åren. Vi har över 100 000 fler arbetslösa i Sverige sedan alliansregeringen tog över. Därför är det viktigt att föra en bred diskussion om framtidens jobb. Inte enskilda branscher.

Nu kryper populistiska högerpolitiker fram från mörka skrymslen och försöker ta billiga poänger genom att försöka få frågan om hushållsnära som den allenarådande lösningen på framtidens jobb.

Jag har tidigare uttryckt att jag svängt i frågan från att vara emot hushållsnära tjänster till att se avdraget som en konjunkturutjämnande åtgärd. Men partiet har satt ned foten i frågan enligt vårt kongressbeslut. Jag hoppas att konjunkturen har vänt om något år så sektorn med hushållsnära tjänster kan stå på egna ben, utan statligt stöd.

Städbranschen är inte lösningen på hela arbetslöshetsfrågan. Det är en del av tjänstesektorn, men bara en mycket liten del.

Men egentligen varför? Ja, jag vet inte. Jag är nyfiken på vad folk har för idéer och tankar. Vad som rör sig i våra liv.

Det är väl även därför som jag gillar Facebook. Jag läser om vad folk har för sig. Kul att hålla kontakten, men även kul att knyta och utveckla nya.

En blogg kommer och går. De flesta texterna är glömda efter en stund. Men förra veckan läste jag Anna Janssons blogg. Hennes text har suttit i sedan dess. Anna är småbarnsmamma och har cancer och är svårt sjuk. Hon skriver väldigt närgående och beskrivande om sin sjukdom och hennes relation till nära och kära.

Annas blogg förändrade hela min vecka. Jag kom hem och var förbannad på en sak inom jobbet. Men när jag besökt Annas blogg rann det helt av mig. Det finns problem, och så finns det problem. Vardagliga triviala problem som förlorade politiska poäng eller om ett som är möte lagt på fel dag, är triviala. Men när livets svåra händelser slår rakt ned i livet. Då blir det perspektiv. När man har små barn och en livshotande sjukdom eller ett dödsbud är på inkommande. Då är det mesta annat trivialt.

Men många som får besked eller budskapet, de ser andra saker än oss som har fullt upp med triviala saker.

Vi behöver mer ta till oss varandra och bry oss om det som verkligen betyder något. Att vi bryr oss om varandra.

I dag har jag deltagit i en träff med dem andra politiska partierna där vi diskuterat mediaval och hur vi som partier ska få en bra dialog med väljarna inför höstens val. En spännande diskussion där vi i ett litet förmöte även dryftade situationen som uppstått på Corren. Men mesta delen av tiden diskuterades annonsering och ekonomi.

Nu offentliggör vi hela vår valplan. Det finns ingen anledning att hemlighålla en valplan som ska vara en handledning för våra 4500 medlemmar inför höstens val.

I Östergötland ska vi genomföra 60.000 samtal för att nå vår målsättning med 116 640 röster.

Vi har fått nog av att sitta på avbytarbänken. Nu vill vi in i matchen och slåss för framtidens jobb och visa att vi har idéerna för en bättre sjukvård. Vi vill bygga möjligheternas Östergötland och visa att det finns plats för värme och hjärta i politiken.

Vi kommer att använda oss av dörrknackning, arbetsplatsbesök, telefonsamtal och träffa väljarna i vardagen.

Ladda ned valplanen här

Efter mina blogginlägg har jag hamnat i många diskussioner om för och nackdelar. Den kanske viktigaste frågan är om det är klokt att ta bort en subvention som leder till jobb, i en tid när arbetsmarknaden är katastrofal efter borgerligt styre.

Mikael Damberg i Stockholm har ändrat på perspektiven genom att föreslå att hushållsnära tjänster ska inriktas till barnfamiljer och så att fler kan använda sig av tjänsten.

Min starkaste invändning till hushållsnära tjänster har varit att pengarna som subventionerar tjänsterna bättre behövs inom omsorgenen.

Om samhället hittar en bättre finansiering och styrning av vården och omsorgen kan jag acceptera subventioner av hushållsnära tjänster. Jag ser fortfarande inget mervärde då hushållsnära tjänster inte ger något förädlingsvärde i samhället. Men det kan ge livskvalité till dem som efterfrågar tjänsten och för dem som får jobb.

Men vi måste fortsätta hålla ögonen på branschen eftersom det fortfarande erbjuds städtjänster svart och det finns företag som har anställda till för låga löner och utan drägliga förhållanden.

Kolla upp att de anställda har kollektivavtal. Med seriösa företag med bra anställningsförhållanden är det inte fråga om pigtjänster.