I Linköping har vi många bra och effektiva bolag. Det är bolag som ger en god service till medborgarna och/eller sina kunder.

Jag är tvehågsen till bolag. Jag anser att den offentliga insynen är oerhört viktig och att offentligt ägda företag ska ha en tydlig politisk styrning.

När kommuner behöver ha bolagsformen för att skatteplanera är skattelagstiftningen fel ute. Det borde vara mer gynnsamt att äga gemensamt i offentlig regi, istället för tvärtom. 

Jag ska inte gå in på hur det fungerar, jag hänvisar hellre till en kurs i företagsekonomi i kombination med en samhällsekonomisk utbildning. När jag ska fatta komplicerade beslut behöver jag dels min utbildning som jag har bakom mig, men jag behöver lita på mina partikamrater som är insatta i respektive fråga och inte minst lita på att tjänstemän och ekonomer kan sin sak. Skulle dom inte det så måste jag ta ansvar för det beslut jag tagit.

Att försöka förstå bolagsekonomi, kommunallag och inflytande är en kullerbytta i politiken som är närapå akrobatisk. Men det är som det är tills vidare.

Oavsett om det är bolagsform eller i någon annan form är jag skyldig som politiker att kunna ta ansvar för dom beslut jag deltar i. Men det är inte lätt att sätta sig in i allt. I bolaget är jag enligt lagen skyldig att sätta bolagets bästa främst. Som nämndpolitiker ska jag sätta kommuninvånarna bästa främst.

Nu har jag skrivit några rader för att reflektera över bolagsformen, men är tillbaka till ruta ett. Jag tycker det är knepigt, men vi behöver både bolagsformen och förvaltningsformen.

Egentligen borde jag radera den här texten för den leder ingenstans, men den får stå kvar.

Regeringen behöver stå upp för sin politik, med införd stupstock, istället för att låta personalen ta smällen.

I morgon bitti sitter Ylva Johansson i tv-soffan och kritiserar regeringens omänskliga sjukförsäkring.

Det är självklart för Ylva, mig och andra sossar att sjuka människor ska ha en trygghet att de kan fokusera på att bli friska.

Det är inte okej att regeringen ger sig på de sjuka. Men det är inte heller okej att ge sig på Försäkringskassans personal.

I de flesta skolor och bildningsförbund utbildas deltagarna i Microsofts program. Det gäller operativsystem, administrativa program som Office och webbläsaren, m.m. Eleverna skolas in i Microsofts värld. Det offentliga blir en del av monopolskapandet, fast EU-kommissionen vill sätta stopp för monopolet.

Ur en elevs familjs synpunkt blir familj tvungen att ha en Microsoftspäckad dator hemma för att skolarbetet ska fungera. På så vis finns inte ett tillräckligt stor efterfrågan av datorer med open-source-lösningar på våra stormarknader. Kommunerna blir en del i att behålla monopolet levande. Flera bildningsförbund gör som kommunerna.

Jag skulle även kunna skicka med lite skrämselpropaganda om Microsoft vill kan de spärra framtidens program och operativsystem om det skulle behövas. Men skrämselpropagandan får istället Piratpartiet hålla på med.

Jag är mer  intresserad av att kommunerna ska kolla vad det finns för möjligheter att lämna Microsoftmonopolet och ge sig på fria programlösningar. I första hand när det gäller utbildningssidan, men även övriga system inom kommunen.

Sänkta skatter för dom som har det bäst kanske inte är så nytt. Bara i ny förpackning.

En envis förkylning och retlig hosta vägrar ge med sig. De senaste veckorna har varit mycket jobb, men med mycket bra innehåll.

I kväll är det dags för whiskymässan i Linköping. Många var där i går. Jag ska dit idag. Några önskningar på spännande provningar har jag med mig i innerfickan.

Men det kanske jag återkommer till. Nu är det lördag…

Engagemanget för samhällsfrågor finns där fortfarande, även om organisationerna är partipolitiskt obundna. En signal på det engagemanget är de fria sparbankernas satsning på att hjälpa till att fixa jobb åt arbetslösa.

Tyvärr har utvecklingen varit att allt fler organisationer hamnar längre bort från medlemmarna, kunderna eller väljarna. Visst finns Socialdemokraterna i alla kommuner, men antalet politiska uppdrag som vi delar på blir färre. Det innebär att det blir färre fritidspolitiker som finns på arbetsplatserna.

Hyresgästföreningen håller fanan högt och finns hos människorna i bostadsområdena. Fackens expeditioner har flyttats längre från medlemmarna, men det finns ett nätverk av fackliga ombud på arbetsplatserna.

Regeringen Reinfeldt har arbetat målinriktat för att göra det svårare för svenska gräsrötter och deras organisationer.

Försämrat avdragsrätten för fackföreningarna, höjt avgiften till A-kassan, orättvist bostadsstöd som missgynnar hyresgästerna.  Regeringen har satt en högre skatt för pensionärer.

Hela arbetarrörelsen skulle gemensamt tjäna på att den borgerliga regeringen blir utbytt mot en röd-grön regering. Mona Sahlin som statsminister skulle göra vad hon kan för att bekämpa orättvisorna. Sverige kan bli möjligheternas land, men då behövs schyssta villkor för alla, inte bara dom som redan har det bra. Arbetarrörelsen, ja hela folkrörelsesverige skulle vinna på Mona Sahlin som statsminister.

När arbetarrörelsen samarbetar finns en hel del gemensamma arbetsuppgifter som behöver utföras. När rörelsen börjar röra på sig i en gemensam riktning, då ska Alliansregeringen akta sig. När vi börjar röra på oss, då är vi farliga för borgarnas maktutövning.

Vi pratade om nationella prov, läxor och internetanvändning. Men det jag blev förbryllad över var att musikundervisningen verkar helt borta. Vi fick beskedet förra året att av besparingsskäl skulle musikundervisningen bakas in i övrig undervisning. Nu finns det i stort sett ingen musik alls för lågstadiet.

Härom dagen slog sig Paul Lindvall för bröstet att kommunen gick i vinst med 350 miljoner. Samtidigt som musikundervisningen för barnen dras in. Pinsamt, patetiskt och helt oförsvarbart från den politiska ledningen.

Att lägga besparingsförslag rakt över alla nämnder och förvaltningar har slagit rakt in i klassrummen.

Jag läser i DN om hennes utnämnande och känner mig nöjd. Jag kan faktiskt inte räkna med att Alliansregeringen skulle utse en Socialdemokrat som EU-minister. Men Birgitta har min respekt. Jag tycker att hon slår Jan Björklund med hästlängder när det gäller att inge förtroende och liberal integritet.

I SvD kommenterar hon att hon inte längre kan driva kravet om kvoterad föräldraförsäkring. Nej inte öppet, men jag hoppas att hon försöker att påverka dom stockkonservativa Kristdemokraterna och Moderaterna.

Får jag som Socialdemokrat tycka om en folkpartist? Ja, det gör jag i alla fall. Så länge hon står för sina ideal. Även om jag inte delar dom. Men nu kan hon bli tvungen att svika sina egna ideal för att regeringen ska hålla ihop. Mina åsikter om Birgitta kanske jag måste omvärdera efter att hon suttit i regeringen ett par månader. Vem vet…

Men jag vill nog säga grattis till Reinfeldt för att han äntligen får en cool och kompetent minister och jag säger lycka till till Birgitta Ohlsson.

Den röd-grön sidan gav sina svar om jobben och den borgerliga sidan svarade med fler skattesänkningar. Skattenivåer och annat vill Reinfeldt återkomma med efter sommaren. Det luktar ytterligare valfläsk med lånade pengar från alliansen.

Hela den rödgröna sidan var enig om att Ipred lagen och FRA-frågan behöver komma upp på bordet igen. Reinfeldt tycker att det är bra som det är.

Hetast blev diskussionen om kärnkraft och sjukförsäkringen. På kärnkraftsfrågan har det visat sig att Centerpartiet har ett antal ledamöter som inte vill följa partilinjen. Men det lovade Maud att hon skulle “lösa”. Den röd-grön alliansen vill se utbyggnad av miljövänlig energiproduktion.

När det gäller sjukförsäkringen kommer S-V-MP att avskaffa den så kallade stupstocken på 180 dagar och vill se över hela sjukförsäkringssystemet. Är man sjuk ska man kunna fokusera på att bli frisk. Regeringens politik med att ta bort försörjningen för sjuka är inte bara synisk utan även omänsklig.

Jag blir alltid lika full i skratt när Maud säger: Förra veckan träffade jag en kvinna… och sedan drar hon en historia som stöder sin politik. Det skulle aldrig godkännas som bevis i den akademiska världen. Maud Olofson, men även KD-ledaren använder sig av den retoriken allt för ofta.

Varför måste Maud göra om ett helt sjukförsäkringssystem för att hon träffat en dam som aldrig fått ett telefonsamtal från försäkringskassan. Då vore det väl bättre att någon hjälper damen att komma i kontakt med den nämnda myndigheten.

Om regeringen gjorde en undersökning och frågar hela befolkningen skulle dom nog inte vilja att det införs en stupstock på 180 dagar bara för att försäkringskassan inte ringer hem till folk. Det finns enklare lösningar på det.

I övrigt tyckte jag att det var en bra debatt med mycket stämning, känslor och tydliga viljor. Det var dock en aning nervöst och mycket ryggdunkande mellan partiledarna inom respektive lag.

Ingen blir nog förvånad, men Mona var bäst i debatten tillsammans med Lars och Peter.