Nanette Gartrell har studerat 78 lesbiska par i USA och deras barn. Hennes studier är tydliga. Barn till lesbiska mår bättre än barn till heterosexuella föräldrar. Rapporten publicerades igår i den vetenskapliga tidskriften Pediatrics rapporterar CNN.

Detta sätter många homofobers inställningar på skam. Den som är emot att homosexuella ska få skaffa barn för att det är synd om barnen, har nu fel. Det finns inget fog för det ställningstagandet. En av orsakerna kan vara att lesbiska får kämpa mer än heterosexuella för att skaffa barn. Att deras kärlek och omtanke leder till lugnare och klokare barn, enligt undersökningen.

I studien ingick tyvärr inte homosexuella män och deras barn.

Läs mer:
http://edition.cnn.com/2010/HEALTH/06/07/lesbian.children.adjustment/index.html

I Linköpings kommunfullmäktige fattas idag beslutet att godkänna en gemensam översiktsplan med Norrköping. Om ett par veckor beslutar de om samma plan i Norrköping.

Det är en stor händelse att vi gemensamt vill utveckla vår region. Här finns utvecklingsmöjligheter som kan vara motorn i en spännande region. Det kommer att gynna hela Östergötland.

Det här är bara ett första steg för att lyckas få ihop ett gemensamt dokument. Nu kommer den stora uppgiften att förverkliga planen.

Vi har redan påbörjat samarbetet genom exempelvis gemensam räddningstjänst och administration. Det är inte friktionsfritt att sammanfoga olika kulturer. Men det kan även vara en styrka om vi lyckas behålla våra positiva egenheter och kulturer i kommunerna.

Konkurrensen mellan olika regioner blir allt hårdare. Därför är det smart att påbörja och utveckla det här samarbetet. Det är ett högtidligt beslut.

Varje dag nås vi av nya nyheter genom media. Mycket av de internationella nyheterna passerar genom Amerikas nyhetsbyråer. Därför det inte är konstigt att nyheterna vi får till största delen består av nyheter som amerikanarna bryr sig om.

Förra veckan var den stora nyheten attacken mot fartygen i Medelhavet som skulle till Gaza. För sex månader sedan var den stora nyheten jordskalven i Haiti.

På Vikingstads skola minns man jordskalven som dödade och skadade flera hundra tusen människor. Eleverna på Vikingstad skola har spelat in en skiva med egna låtar. Skivorna säljs och pengarna dom får in ska de skänka till UNICEF för att hjälpa barnen i Haiti.

Internationellt arbete, inte minst hjälparbete, handlar om uthållighet. Att inte glömma.

Det är det som också är det jobbiga. Det kommer hela tiden nya tragedier som omvärlden behöver bry sig om. Vi i den rika delen av världen har råd att hjälpa dom fattiga.

Men det handlar även om att fattiga som hjälper rika. Det är ett ständigt internationellt utbyte. Vi bor på ett jordklot där många lever globalt. Det vi gör i Sverige drabbar barnarbetare i ett land på andra sidan jordklotet. Det som händer på en ö i Oceanien når oss här i Norden. Vi är globala, oavsett om vi vill det eller ej.

I vissa länder kan man se gränserna på grund av staket och taggtråd. Men från rymden syns inga gränser. Arne Anka sa en gång att länder bara är administrativ yta. Det gäller att bo på en yta där det finns generell välfärd och mycket överflöd.

För den som bor på en yta där man riskerar att dödas, det är otur. Men den oturen kan vi göra mindre. Om vi öppnar vår administrativa yta så att fler får komma hit. Vi har plats. Genom att vi bryr oss om andra runt om i världen  kommer vi att lindra skillnaderna beroende på vilken yta man bor på.

Det kommer ständigt nya kriser i världen. Det gäller att att inte glömma offren i Haiti eller någon annanstans.

Eller som Eva, Magnus och Brasse lärde oss i “Fem myror är fler än fyra elefanter”. Här är här där man är. Där är där, där man inte är.

Det gäller att förstå att det som händer där påverkar oss här. Det som händer här påverkar någon där.

I en lokaltidning i Linköping slår sig ett centerpartistiskt kommunalråd sig för bröstet för att det minsann skapas nya detaljplaner och här sjunker inte ambitionen.

Verkligheten ser annorlunda ut.

Det tar ca två år att få en detaljplan klar och i laga kraft. Det betyder att detaljplanerna som blev klara 2007 påbörjades 2005 eller tidigare. De 2613 bostäder som blev beslutade i detaljplaner 2008 påbörjades 2006 eller tidigare.

2007 blev 1674 bostäder detaljplanelagda. Påbörjades 2005 eller tidigare.

2008 blev 2613 bostäder detaljplanelagda. Påbörjades 2006 eller tidigare.

2009 blev 1566 bostäder detaljplanelagda. Påbörjades 2007 eller tidigare.

Således slår sig det centerpartistiska kommunalrådet, som tillträdde 1 januari 2007, sig för bröstet för vad Gösta Gustavsson, tidigare centerpartistiskt kommunalråd, tillsammans med Socialdemokraterna påbörjade. Jag tror inte det behövs fler kommentarer om vem som tar åt sig äran för vad andra påbörjat.

Men bristande framtagande av detaljplaner gäller även den kommunala tomtkön. Den moderata kommunstyrelsens ordförande lovade att kön skulle minska drastiskt om han blev vald. Det blev ett misslyckande. Istället har priserna på tomterna ökat med 2-300%. Jag har tidigare skrivit att om utbudet stryps så stiger priset. Precis så jobbar oljeländerna för att hålla uppe oljepriset.

Men detta leder inte bara till höga tomtpriser utan även för dem som hyr sin tomt. Det vill säga tomträtterna baserar sin hyra på marknadspriserna på småhustomterna. Således drabbas även tomträttsinnehavarna av att kommunen inte frigör tillräckligt många småhustomter.

Om vi till hela den här raserade bostadspolitiken lägger till att hyresbostäderna har en högre fastighetsskatt än villaägarna. Stödet för att bygga hyresrätter är som bortblåsta och alliansen vill att marknaden ska sköta bostadsmarknaden.

Men bostadsmarknaden är till stor del politisk. Allmännyttan är politiskt styrd. Kommunerna har planmonopol och äger den mesta marken som kan bli tomter. Det är politiker som styr hur stödet till boendet ska se ut. Det är kommunerna som bestämmer tomträttspriserna.

Vi socialdemokrater tycker att vi politiker ska ta vårt ansvar. Vi gjorde det förra mandatperioden och vi vill göra det även ännu bättre nästa mandatperiod. Just nu finns ingen styrning alls. Vi kan inte vänta med att få ordning på bostadspolitiken.

Högeralliansen går till val på en obligatorisk a-kassa med olika avgifter för olika yrkesgrupper. Redan i förra valet lovade alliansen  en obligatorisk a-kassa. Men de har inte genomfört förslaget. Däremot har de infört orättvisa avgifter till a-kassan beroende på hur hög arbetslösheten är inom respektive område. Skälet att solklart ideologiskt att med differentiera avgifter minska arbetslösheten genom att sänka löner. De vill få igång en underbudsauktion för de arbetslösa så att de tvingas bjuda under varandra när det gäller löner.

I en intervju beskriver Jan Björklund högeralliansens lönesänkarpolitik så här: "Man ska inte driva upp lönerna i sin bransch så mycket att branschen inte tål det. Då innebär det att man får vara med och betala lite mer i avgift om man har hög arbetslöshet."

Han skyller alltså arbetslösheten på de anställda. Hur tänker den mannen?

Jag har varit politiskt verksam sedan början av 80-talet. Inför varje val när listor ska tas, och efter val när nämnduppdrag ska fördelas, blir människor besvikna. Många förväntar sig att få framträdande uppdrag. Vi är ett väldigt stort parti med väldigt många duktiga medlemmar. Vi behöver vara många som gör ett bra jobb för att det ska fungera.

Men tyvärr ser vi allt för sällan vad andra gör, men är fullt medvetna om allt arbete som jag själv lägger ned. Vi behöver bli bättre på att se varandra och ge varandra positiv respons.

Men hur duktiga vi än är eller hur mycket vi än sliter i politikens tjänst har ingen rätt att peka på ett uppdrag och sedan få det, bara för att man vill. Kandidaten måste förtjäna sin plats i konkurrens med andra.

Här tas arbetsinsatser upp som antalet motioner, interpellationer. Hur aktiv kandidaten varit i debatter och om den skrivit debattartiklar eller insändare. Det tas upp hur aktiv kandidaten varit lokalt i partiet och att personen i fråga hjälpt till i kontakten med medborgarna. Utifrån detta görs arbetet för att få fram förslag på kandidater till det kommande valet.

Det är en valberedning som gör en första sållning efter att föreningarna nominerat. Valberedningen består ofta av mellan 12-20 medlemmar med högt förtroende inom organisationen.

Varför går vi inte enbart efter antalet nomineringar kan någon tycka. Ja, för det första finns det många föreningar som nominerar flera kandidater och i flera fall numreras kandidaterna från föreningen. Men när alla läggs samman räknas inte prioriteringen utan en kandidat som varit prioriterad som sista-nominering från alla föreningar kan vara den som fått flest nomineringar, men ingen förening vill se den kandidaten stå före sina andra nomineringar. Där har valberedningen ett tufft arbete att väga ihop ett förslag som sedan medlemsmötet/repskapet ska besluta om.

Valberedningens förslag hamnar sedan då hos representantskapsmötet där alla föreningar är representerade genom ombud. Antalet ombud är beroende på hur många medlemmar som respektive förening har.

Ombuden går igenom hela listan, namn för namn. De ställer kandidaterna mot varandra och det argumenteras för och emot. Om det finns flera kandidater föreslagna till samma plats röstar man om det, nästan alltid med sluten omröstning.

Alla som förstår hur det går till att utse nya politiker förstår att det inte går att kräva en viss position. Det är att sätta det egna jaget före laget.

Kandidater som pekar på ett uppdrag och kräver att få det, annars skall denne gå ur partiet, kommer aldrig att få uppdraget. Så fungerar det inte i en demokratisk organisation.

Däremot är det helt okej att hamna längre ned på en lista och sedan kämpa med en krysskampanj.

Det sägs att skolan ska vara avgiftsfri och stå för skolmaten. Vissa enstaka kostnader kan jag tycka är okej.

Men när det blir kostnader för frukt, glass, busskostnader och andra mindre avgifter regelbundet. Då blir det inte enstaka tillfällen längre.

När det ska göras matsäck där barnen ska ”stå sig” hela dagen, blir det hela måltider.

Om nu måltider ska ingå i grundskolan borde det även ingå vid utflykter och friluftsdagar. Skolan får ersättning för barnen för varje dag. Då borde nog skolan kunna fixa så att matsäcken sköttes genom skolan.

Dessa små kostnader, avgifter och utlägg blir det som blir för mycket för familjer som lever på marginalen.

Ja, ska skolan avstå från utflykter och annat?

Nej, det ska den absolut inte. Skolan har ersättning för mat från kommunen. Räcker inte pengarna bör ersättningen till skolan för varje elev höjas.

Israel gör nu reklam för att få turister att komma till Tel Aviv och Jerusalem.

Visst verkar det spännande att ta båten till Israel via Medelhavet. Det har Henning Mankel och många andra redan provat på. Upplev att bli kapad av banditer på semestern!

Själv tog jag flyget och när jag åkte hem var det ingen israel som stod på flygplatsen och önskade mig på återseende.

Visst ser annonsen inbjudande ut. Men att besöka en apartheidregim för att åka på semester är för mig helt främmande.

Staten Israel har som metod att förnedra och trakassera den som inte tycker som staten Israel. Det ska ingen stötta genom att lägga semesterkassan där.

Nej, vår familj åker hellre till Gotland i sommar. Även om där också finns en mur. En trevligare mur.

Idag deltog jag vid manifestationen för “Ship to Gaza”. Jag fick möjligheten att hålla en kort appell. Jag vill gärna att fler får veta hur det ser ut bakom betongridån. Så här kommer min appell:

I lördags kväll kom jag hem från Palestina. Jag var i Palestina för att hjälpa Al-Fatah i sina förberedelser inför sommarens kommunval på Västbanken. Jag var naiv och trodde att jag åkte till ett land vid namn Palestina. Men ganska snart förstod jag att så inte är fallet. Palestina är ockuperat av Israel.

Den mur som vi sett på TV som ska skilja på Palestinier och Israeler är inte bara en mur. Det är många murar och mycket taggtråd som ska skilja folken åt.

På den mark som ska vara Palestinsk byggs vägar för enbart Israeler. Vägar som kantas av stängsel, taggtråd och murar för att hålla Palestinierna borta från vägen. Långt inne på mark som borde vara Palestinsk tvingas Palestinier bort från sina bostäder som rivs. Där byggs lyxiga bostadsområden med murar och vakter.

Runt omkring hela Västbanken byggs dessa bosättningar och dessa vägar byggs. Men det tvingar bort Palestinierna från sin egen mark.

På Västbanken besökte jag ett bibliotek där de berättade att de inte får ta in Palestinsk litteratur. Bokbål och förbjudna böcker har vi sett nog av i historien. Ordet måste vara fritt.

När människor blir trängda blir de desperata. Det Palestinska folket har blivit trängt. Världen har haft fokus på andra länder under en längre period. Världen verkar ha glömt bort de instängslade palestinierna på Gaza. Ship to Gaza skulle åka dit med förnödenheter och sätta fokus på den hemska situationen för palestinierna.

Nu måste vi sätta fokus och sätta namn på saker och ting. När fartyg blir attackerade och kapade handlar det om pirater. När någon går in i ett annat land och stjäl mark kallas det för ockupanter. När ren folkåtskillnadspolitik bedrivs kallas det för apartheid. När någon ständigt visar sin makt genom vapen och soldater kallas det vapenmakt och övergrepp. När vissa nervärderas på grund av religion eller folkslag, då kallas det för förtryck och rasism.

När någon bygger murar mellan folk, när någon bygger murar för att minska friheten för andra, när någon bygger murar för att skilja familjer och vänner åt. Då måste världen reagera!

Det är dags att det slutar. Palestinierna måste få sin frihet, sin mark, sitt land och blockaden måste brytas. Ockupationen genom bosättningar måste bort. Murarna runt palestinska städer måste rivas.

Situationen Palestina-Israel går inte att lösa med vapen och soldater. Det går inte att lösa genom att man dödar varandra. Vi behöver få parterna att åter igen hitta lösningar. Men ingången för en sådan lösning måste vara öppenheten till ett fritt Palestina.

När båtar på varmare breddgrader blir attackerade och kapade handlar det om pirater. När någon går in i ett annat land och stjäl mark kallas det för inkräktare eller för ockupanter. När ren folkåtskillnadspolitik bedrivs kallas det för apartheid. När någon ständigt visar sin makt genom vapen och soldater kallas det vapenmakt. När vissa nervärderas på grund av religion eller folkslag, då kallas det för förtryck och rasism.

När någon bygger murar mellan folk, när någon bygger murar för att minska friheten för andra, när någon bygger murar för att skilja familjer och vänner åt. Var ska det sluta?