Feminismen har fått en tillbakagång. Det har blivit stora bakslag under de senaste åren. Klart att det kanske blir fler tjejer i parlamenten runt om i landet. Men när vi ska utse EN person blir det allt som oftast en man. Av partiledarna är de flesta män. Av de ekonomitalespersonerna i partierna är övervägande män. Inom mitt eget parti är ombudsmännen övervägande män, bland distriktsordförandena är majoriteten män.

På arbetsmarknaden fortsätter orättvisorna när det gäller lönen. Ju fler avsteg från kollektivavtal, desto större skillnader i lön. Det är fortfarande kvinnor som är mer hemma från jobbet än män. Fler män åker i egen bil än antalet kvinnor, eftersom kvinnorna åker kollektivt i högre utsträckning.

Tjejer får sämre träningstider än killar. Programledare glömmer att det finns elitfotbollslag. Inställning till status inom idrotten är genusberoende. Visserligen inom en hel del områden spelar det faktiskt ingen roll hur genusfrågorna ser ut. Men inom de flesta spelar det en stor roll. Om vi vågar ha genusglasögon på oss när vi diskuterar politik, när vi går på föräldramöten och när vi sitter i idrottsklubbens styrelse, då kan vi göra underverk.

Jag är förälder till två tjejer som inte kommer att ta skit. Det uppfostras de till. Men samhället runt omkring fungerar fortfarande på ett sätt som särbehandlar barn, och vuxna, beroende på kön. Det är tusan i mig inte okej. Det behövs en feministisk rörelse. Inte ett enstaka parti med en före detta partiledare. Utan ett seriöst jämställdhetsarbete som män och kvinnor tar på allvar. När Feministiskt initiativ bildades gick liksom luften ur hela frågan.

Någon skulle behöva syna alla som påstår sig vara feminister. Vad gör dem för att kriga för ett jämställt samhälle egentligen? Jag funderade på att laserbehandla mina ögon, men jag ska istället ta på mig mina genusglasögon och ge mig ut på exkursion. Ska någon mer hänga med?

Jag tjatar en hel del om att politiken ska vara ett verktyg för att underlätta människors vardag. Det handlar om att få ihop sitt liv ekonomiskt och praktiskt. Men vi är oerhört beroende av varandra, även om Alliansens politiker vill påstå något annat. Redan i inledningen på den socialdemokratiska kriskommissionens rapport hittar jag:

“Den socialdemokratiska människosynen säger att vi människor behöver stöd hos varandra för att utveckla vår frihet. Samhällsutveckling är inte bara något som händer, utan något som kan påverkas och styras. Att förena många olika krafter i samhället för att ständigt utveckla samhällsbygget.”

Det är det politik handlar om. Att förena olika krafter så att de drar åt samma håll och på så vis underlättar våra liv.

Kriskommissionens rapport innehåller en del som jag är kritisk till. Det är en del av politiken, att vara kritisk, men det finns delar som jag tycker lyfter. Där finns vardagliga idéer, men hämtar även en hel del i klassisk ideologi.

“Socialdemokratin är inte ett parti som andra. Det tar sin utgångspunkt i de sociala konflikter som uppstår i ett samhälle, och tror på politikens förmåga att skapa en bättre framtid. Socialdemokratin ska vara en folkrörelse byggd underifrån, som samlar många människor för att gemensamt forma denna framtid.“

På något sätt har 80-talets högervindar tvingat politiken på reträtt. Tyvärr har det även inneburit att samhället blivit allt mer individualiserat. Under de senaste åren har Sverige till och med blivit kallt och för många otryggt.

“En del av socialdemokratins problem ligger också i att partiet i praktiken accepterat att politikens möjligheter att styra har avlövats. Individens frihet och utvecklingsmöjligheter är beroende av hur det omgivande samhället ser ut. Dessa samhällsstrukturer kan bara påverkas gemensamt, det vill  genom demokratin och politiken.”

Många har fått det bättre ekonomiskt. Inkomsterna har ökat för många, men tryggheten har minskat i samma takt. För en tredjedel har inkomsterna minskat eller nästan försvunnit. Deras trygghet har helt försvunnit.

Så kan vi ju inte ha det!

“Nu behöver vi socialdemokrater ägna oss åt att formulera politiska visioner, utveckla reformer för en positiv samhällsutveckling och bilda opinion. Alla som idag är aktiva i partiet har ett mycket stort ansvar. Vi ska gemensamt arbeta för att vända utvecklingen.

Kriskommissionens rapport är en väldigt bra grogrund att bygga ifrån när vi formulerar en modern politik för Sverige. Nu krävs en ordentlig nystart.

Jag riktigt längtar till kongressen i mars.

Tags: Nystart, frihet, politik, Kriskommissionen, Socialdemokraterna, framtid, folkrörelse, Alliansen

Socialdemokratin är en stor rörelse. Över 100 000 medlemmar,  tillsammans med andra i arbetarrörelsen är vi mångdubbelt fler. Här finns idéer på en bred skala. Det är det som är styrkan i socialdemokratisk politik. Det är en av dem saker som är bra med oss socialdemokrater. Vi är öppna och pragmatiska.

Ann-Sofie Hermansson skriver i GP om när hon lärde sig köra lastbil, men än bättre poängterar hon att socialdemokratin måste gå före och skapa opinion, inte följa opinionen. Våra värderingar bär, även i ett samhälle där marknaden inte löser problemen.

På ett annat ställe ser jag Mikael Damberg på Youtube som lyfter fram socialdemokratisk skolpolitik som ett exempel. Vi kan inte bara hålla vackra högtidstal, vi måste även ta diskussionen på hur vi ska förändra och varför. Vi måste våga gå före med lösningar på problemen.

Precis som Ann-Sofies pappa var lastbilschaufför så var min det också. Jag satt ofta bredvid pappa i Scanian, högt över de andra bilarna. Men trots att han hade störst fordon och trots att de små var i vägen, körde han aldrig på dem. Ibland fick han vrida ratten höger och ibland fick han vrida ratten vänster. Det är precis så med socialdemokratisk politik.

Jag vet vart jag vill att socialdemokratin ska ta vägen. Alla människor ska ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. De ska få frihet och möjlighet att nå dit. Alla människor ska ha möjlighet att lyckas. Vurpar man ska man få hjälp upp. Oavsett hur många gånger man vurpar.

Men trots att jag vet vart jag vill med socialdemokratin och samhället kommer jag fram till sakfrågor som tvingar mig att vrida ratten, ibland vänster, ibland höger. Det händer till och med att jag står på den hydrauliska bromsen. Men vi får inte lägga i handbromsen och ta rast. Samhället kräver hela tiden att vi är alerta och för samhället i den riktning vi vill.

Det här är spännande med socialdemokratin. Vi vet vart vi vill, men ibland gör vi olika bedömningar vid sakfrågorna. Vissa vrider höger, andra vrider vänster, vissa kör på rakt fram. Men vi är på väg åt samma håll. Ett Sverige där alla får plats och alla får möjligheterna.

Två kvinnor som jag respekterar stort är Anneli Hulthén och Carin Jämtin. Båda har bred erfarenhet av svensk, internationell och kommunal politik. Idag skriver de tillsammans i Aftonbladet att det är viktigt att många fler får möjlighet att lyckas och möjlighet att växa.

De skriver artikeln ur flera perspektiv som är fascinerande.

“Att lösa klyftor genom mer integration leder politiken fel. Den kommer lätt att handla om etnicitet, kultur och attityder. Vi har allt mer blivit övertygade om att uppmärksamheten i stället bör riktas mot den sociala rörligheten och vad vi kan göra för att öka den.”

Det här är ett spännande och utmanande sätt att se det politiska uppdraget. Jag gillar det.

“Det handlar om möjligheterna att ta sig till en annan social position än föräldrarna, att inte vara fastlåst av ett socialt arv.”

Det är tuffare att få bra betyg om man har föräldrar som inte har möjligheter att stötta i skolarbetet. Det handlar om praktiskt, men även förebildsmässigt.

Jag skulle kunna skriva att Sverige behöver en ny klassbekämpningspolitik, men skulle lätt bli inmotad som träig vänsterradikal. Istället skriver jag att vi måste bryta orättvisorna i samhället. Att människor måste får bättre möjligheter att lyckas. Det tror jag de flesta kan ställa upp på.

Kort och koncist föreslår Anneli och Carin att det behövs mer forskning och kunskaper inom området för att fler ska kunna göra klassresan i livet.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article8599398.ab

Sedan Fas 3 infördes har 4500 östgötar varit inne i systemet. Endast 61 personer av dem har fått jobb som inte är förknippat med olika stöd.

Det helt sjuka med Fas 3 är att de som är inne i systemet inte får någon som helst utbildning eller kompetensutveckling. De får inte ens ta gitarrlektioner kvällstid.

Jag tycker att företag ska ta emot arbetslösa som är inne i Fas 3. Men de ska strunta i reglerna som begränsar kompetensutveckling och istället se till att de som kommer till arbetsplatsen ska få kompetensutveckling, stöd och andra former av utbildningar. Arbetsförmedlingen har ändå inga resurser att kontrollera om regelverket följs. Då kan man lika gärna göra vad man kan för att göra systemet mer humant. För alliansregeringen kommer inte att göra det.

Socialdemokraterna har bett Riksdagens utredningstjänst utreda ett antal frågor kring Fas 3. Riksdagens utredningstjänsts utredning om FAS 3. Resultatet är häpnadsväckande.

Förr i tiden fick vi östgötar besöka vilken vårdcentral vi ville. Men borgarna, med Folkpartiet i spetsen, beslutade att det skulle bli valfrihet. Vi blev tvungna att teckna oss hos en husläkare. Det valet blev ödesdigert för valfriheten. I praktiken innebär det valet att vi valde bort ett 40-tal andra vårdcentraler som vi i praktiken hade att välja på när vi blev sjuka. Det verkar ingen tänkt på.

Förr kunde jag besöka vårdcentralen närmast jobbet eller närmast hemmet, beroende på var jag var när jag behövde vård. Idag är vi bundna till den vårdcentral som vi tecknat oss hos.

Vårdcentralerna fungerar i praktiken så att de erbjuder oss vård så fort som möjligt, oftast utan att ta hänsyn till vilken läkare vi är tecknade hos. För mig är det viktigare att få komma till vårdcentralen, än att få träffa den läkaren som jag träffat tidigare.

Självklart förstår jag att den som ofta besöker vårdcentralen vill ha samma läkare, men den möjligheten fanns även förr.

Det som kan tyckas är en klok politik, med att välja husläkare, innebär att flexibiliteten i ett moderrnt samhälle istället begränsas.

Öppna upp vårdcentralerna igen och låt dem få betalt för de patienterna som besöker dem. Då sätts patienten i centrum istället.

Vi i Socialdemokratiska partiet har för en vecka sedan lämnat in våra synpunkter på hur vår framtida ledning ska fungera. Vilka erfarenheter, kompetenser och egenskaper som vi vill se. I partidistrikten har vi haft fokus på just den uppgiften. Nu börjar vi så sakteliga diskutera vem som skulle bli en bra partiledare.

Karin Pettersson i Aftonbladet skriver:

Processen när det gäller att utse nästa socialdemokratiska partiledare har utvecklats till ett slutet och obegripligt spel. Det är stötande, eftersom det förnekar socialdemokratiska väljare och kanske särskilt dessa unga väljare.

En journalist på Studio Ett frågade mig för några veckor sedan om vi inte är lite väl öppna och nakna med vår process. Ja, det kan tyckas när vi offentliggjorde våra synpunkter och är helt öppna med vad vi tycker. Jag vet faktiskt inte hur vi ska vara öppnare än vi är just nu. Inte utan att en kongress ändrar på våra stadgar.

Kongressen är först om två månader, men media kan inte vänta. Det var kanske förra informationschefen på Socialdemokraterna, Karin Pettersson, som kom på sloganen “Vi kan inte vänta”.

Men nu får nog alla vänta lite. Det förs diskussioner överallt och den diskussionen ska uppmuntras. Men tvinga inte fram beslut. Var sak har sin tid. I slutet av mars på kongressen i Stockholm kommer Mona Sahlins efterträdare att utses.

Pendeltågen är ryggraden i resandet i Östergötland. Ett nät av anslutande bussar gör att det ska vara lätt att byta till och från tågen. Varje kommun kan på så sätt kopplas till systemet och alla får förutsättning att utvecklas i regionen. Genom att bygga Ostlänken, med två nya spår genom länet, blir den nuvarande stambanan tillgänglig för ökat pendeltågsresande och utbyggnad av fler stationer. Vi behöver och modernare tåg för att leva upp till morgondagens krav. Det är för trångt på stambanan, tågen får inte plats. Ett litet driftfel någonstans sätter hela systemet ur funktion.

Ett byggande av Ostlänk skulle vara lösningen. Hade vi Socialdemokrater vunnit valet 2006 hade första spadtaget varit på gång och vi hade fått se rälsen läggas ut. Nu har vi en kortsiktig och snål finansminister som säger att vi kan se oss i stjärnorna efter en snabbspårväg.

Med alliansens valseger 2010 hamnar nu en Ostlänks första spadtag någonstans 2017-2018. Det är 6-7 år dit. Hur ska kommunerna agera? Ska kommunerna fortsätta att planera för att Ostlänken byggs eller är det dags att vänta in en Socialdemokratisk regering som kommer att fatta ett startbeslut?

Jag kan tycka att det är en märklig hållning av Linköpings kommuns borgerliga företrädare att lägga ut en massa planeringstid och pengar på att planera en infrastruktursatsning som kräver en Socialdemokratisk regering. Det ska bli intressant att se när Paul Lindvall kräver att regeringen avgår så att startbeslut blir möjligt med en ny regering.

I Linköpings kommun läggs mycket ut på entreprenad och den kommunala verksamheten bygger på beställare och utförare. Brukarna får anpassa sig till utföraren. Många kronor har sparats genom åren.

Om man ändå ska använda sig av köp och sälj gillar jag idén med godismodellen. Ni vet när barnet säger till kassörskan: hur mycket får jag för det här?

Kommunen har en budget och kan sedan fråga utförarna vad är bästa kvalitén och vad kan man få som bonus. Därefter kan kommunen bestämma sig för vad som är bästa verksamheten för pengarna.

Men det finns verksamheter som upphandling inte funkar. Det finns verksamheter där brukaren verkligen hamnar i kläm. Ett sådant tydligt exempel är behandlingsarbete med människor som har det socialt eller/och psykiskt tufft. Mitt i en behandling/kontakt kan de bli tvungna att byta utförare. Bara för att kommunen ska spara några kronor.

En människa som mår psykiskt jobbigt, eller en hel familj som befinner sig i en stödsituation, behöver stabila och trygga relationer. Då kan köp och sälj vara direkt skadligt för den enskilde.

Köp och säljsystemet i Linköping har förändrats genom åren och nya verksamheter har dykt upp. Sedan början av 90-talet har exempelvis fristående skolor dykt upp i en omfattning som ingen räknade med.

Upphandling behövs inom många områden. Men det är dags att se över köp och säljsystemet så det är anpassat till ett mänskligt och modernt Linköping. Kommunens verksamhet ska vara anpassad till Linköpingsborna i första hand, inte utförarna.

Det finns historiska skäl till samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna, men det viktigaste skälet är vår gemesamma värdegrund. Vi vill fajtas för människors lika värde och allas möjlighet för att få ett bra liv.

Det handlar om att vi gemensamt finansierar och tar ansvar för att vi får ett varmare samhällsklimat. Vi vill inte att människor ska konkurrera på en sådan nivå att de förgör varandras möjlighet till ett gott liv. Det regleras i lagar och det regleras i kollektivavtal.

Den svenska modellen bygger på samhällets lagar och överenskommelsen mellan arbetsgivare och arbetstagare.

På arbetsmarknaden har arbetsgivarna gemensamma organisationer som har formella och informella samarbeten med Moderaterna och övriga alliansregering. Det anses i allmänhet accepterat.

Vi Socialdemokrater har gemensam värdegrund med LO och dess förbund så det faller naturligt att vi forstätter får gemensamma samverrkan, men det behöver moderniseras och utvecklas. Det finns en högersida och en vänstersida både på arbetsmarknaden och i politiken.

Vår samverkan med LO-facken är dock ingen motsättning mot att vi även samarbetar med andra organisationer där vi har gemensamma politiska frågor.

I det facklig-politiska arbetet kommer vi inte alltid att tycka likadant. Det är en del av att vi har olika roller. Vi har en gemensam värdegrund, men i politisk sakfråga kan det skilja.

Framför oss har vi en spännande period när vi måste diskutera arbetsmarknadspolitik och vi behöver diskutera de arbetandes förutsättningar till att göra ett bra jobb, utan att slitas ut eller utnyttjas.

Den diskussionen kommer vi att föra tillsammans med LO, men säkert även med andra.