Moderaterna gick till val på att alla skulle få 1000 kronor mer i plånboken. Många av oss har fått 1000 kronor mer på lönebeskedet efter skatt, men samtidigt har andra kostnader ökat. Exempelvis har A-kasseavgiften och Trafikförsäkringen ökat i kostnad. Hyresbostäderna har blivit dyrare.
Men det som tusenlappen kostat oss är ett kallare Sverige. Ett Sverige där vi inte ska bry oss om varandra utan bara om oss själva och våra närmaste. Jag skräms av det nya Sverige som växer fram.
Alliansregeringen vrider åt tumskruvarna. Sjuka och arbetslösa hanteras som boskap och inte som människor. Sjukpenningen slutar att betalas ut för den som varit sjuk länge. I stället hamnar de sjuka i arbetsförmedlingens händer och ska söka arbeta i konkurrens med fullt friska.
Sverige har blivit orättvist. En majoritet av svenskarna tycker att vi nu har ett okänsligare, hårdare och mindre omhändertagande samhälle än tidigare. Regeringen har skapat ett hårdare klimat för de människor som behöver vårt välfärdssystem. Tilltron till välfärdssystemet har kommit på kant.
Kommuner tvingas dra ner på lärare, vi ser att sjukvården naggas. Privatiseringen inom kommuner och landsting är mer ideologisk än försvarbar.
Vi har varit med om ett systemskifte. 1/3-del har fått det betydligt sämre under de senaste tre åren. Den tredjedelen är sjuka, arbetslösa och äldre. Men där finns även den som inte kan leva på sin lön, utan måste ha flera låglönejobb. Hos denne hjälpte inga skattesänkningar.
Margret Thatchers England är förebilden för Allianspolitiken. Där en tredjedel ställs utanför samhället och slutar tro och slutar rösta. De allra rikaste har fått mest. Det gynnar inte någon gemenskap. Det ger ingen värme. Det skapar ett kallt Sverige.