Tyvärr tror många att barnfattigdom bara finns i Afrika och Asien. Att i Sverige finns ett skyddsnät som ser till att inga barn hamnar i fattigdom. När jag skriver

tyvärr menar jag att många blundar för frågan i Sverige. Problemet behöver lyftas upp av regeringen för att det ska sättas in åtgärder.

Tyvärr är inte barnfattigdom i Sverige så ovanligt som många tror. Men att inte ha råd att ge sina barn vad de behöver, ger många föräldrar en skamkänsla som de inte borde ha. Men de lyckas att dölja det på olika sätt.

Alexandra Pascalidou skrev i sin krönika i Metro så här:

”Häromdagen när jag ledde ”Ring P 1” fick jag mejl av en mamma i Luleå som berättade att hon sjukanmäler sina barn när det är friluftsdag. De låtsas vara sjuka för att hon inte har råd att skicka med dem matsäck eller inte har en slant över för att hyra skidor när det varit dags för slalomutflykter.”

I Extra Östergötland fanns i i veckan en liten artikel om att antalet barnfamiljer som vräks från sina bostäder ökar. Det är inte acceptabelt att något barn ska behöva vara med om att bli vräkt.

Regeringen har sänkt skatterna och samtidigt torpederat skyddsnätet. A-kassan och Sjukförsäkringen har blivit så skadeskjutet att människor får gå till kommunernas socialbidrag för att kunna försörja sig. Ett problem med det är att det är staten som har kostnader för A-kassan och sjukförsäkringen, medan det är kommunerna som har kostnader för socialbidrag.

Kommunerna har fått kostnader som staten borde tagit, men staten (Borg och Reinfeldt) har istället sänkt skatterna.

Kommunerna borde få starka muskler och sätta in tuffare åtgärder för att minska barnfattigdomen. Staten har en viktig roll att fylla även här, men det är kommunerna som ansvarar för att det finns bra skola, fritid och familjestöd.

Det borde finnas en lag mot att vräka barnfamiljer. Det borde vara självklart att alla skolor serverade frukost. det borde vara självklart att det skulle vara förbjudet att ta ut avgifter i skolan eller överlåta skollunchen till matsäck som ska skickas med hemifrån. Det borde vara självklart att stat och kommun stöttade fritidssysselsättning till barn och unga så att alla har råd att vara med.

Sänkta skatter i all ära är väl bra, men det är betydligt viktigare att vi tar väl hand om barnen.

Sjukförsäkringen har fått otroligt mycket kritik. Till och med så mycket att kyrkans påskuppror säger ifrån. Men förstår människor att det finns en regerring bakom. Borg och Reinfeldt har en plan. Den planen bygger på att skatterna ska sänkas. Vi är snart framme vid jobbskatteavdrag arton eller nått….

Alla höjda kostnader för människor kompenseras genom sänkta skatter för oss som har jobb. Nu fokuseras dessutom jobbskatteavdrag till grupper som tjänar mer. En särskild politik för att stötta den arbetande medelklassen.

Moderata röster skriker om sänkta skatter för kapitalägarna. Men fortfarande fokuseras på sänkt inkomstskatt. Sänkta skatter för medelklassen och borttaget stöd för de sjuka och arbetslösa. Ökad klyfta mellan pensionärer och de som fortfarande jobbar.

Idag är vi mitt uppe i påsken. Några firar judarnas utträde ur Egypten, någon firar att Jesus snart uppstår, några andra av oss letar efter färgglada godisfyllda ägg. Men påskupproret har fått en mer modern form. Svenskarna har fått nog av orättvisor och ökade klyftor. Påskupproret säger ifrån, men förstår folk att det finns en tydlig koppling mellan att folk röstat på Alliansen och att utvecklingen pekar mot ett orättvist Sverige?

Glad påsk!

- människor ska inte kunna ställas utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga — gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras,

- för människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas en möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i,

Uppropet från kyrkan visar på hur allvarlig frågan har blivit. Kyrkan går inte ut om det inte är riktigt allvarlig. Vill du slippa att läsa så finns ett tv-inslag här.

Men det som tusenlappen kostat oss är ett kallare Sverige. Ett Sverige där vi inte ska bry oss om varandra utan bara om oss själva och våra närmaste. Jag skräms av det nya Sverige som växer fram.

Alliansregeringen vrider åt tumskruvarna. Sjuka och arbetslösa hanteras som boskap och inte som människor. Sjukpenningen slutar att betalas ut för den som varit sjuk länge. I stället hamnar de sjuka i arbetsförmedlingens händer och ska söka arbeta i konkurrens med fullt friska.

Sverige har blivit orättvist. En majoritet av svenskarna tycker att vi nu har ett okänsligare, hårdare och mindre omhändertagande samhälle än tidigare. Regeringen har skapat ett hårdare klimat för de människor som behöver vårt välfärdssystem. Tilltron till välfärdssystemet har kommit på kant.

Kommuner tvingas dra ner på lärare, vi ser att sjukvården naggas. Privatiseringen inom kommuner och landsting är mer ideologisk än försvarbar.

Vi har varit med om ett systemskifte. 1/3-del har fått det betydligt sämre under de senaste tre åren. Den tredjedelen är sjuka, arbetslösa och äldre. Men där finns även den som inte kan leva på sin lön, utan måste ha flera låglönejobb. Hos denne hjälpte inga skattesänkningar.

Margret Thatchers England är förebilden för Allianspolitiken. Där en tredjedel ställs utanför samhället och slutar tro och slutar rösta. De allra rikaste har fått mest. Det gynnar inte någon gemenskap. Det ger ingen värme. Det skapar ett kallt Sverige.

Om A-kassan är tillräckligt hög får vi inte låglöneauktion på lönemarknaden. Ett sätt att skapa stabilitet och inte skapa arbetare som konkurrerar med varandra om lägre löner. Men A-kassan ska inte vara så hög att den arbetslöse inte söker nytt jobb. Det gäller att med fingertoppskänsla ligga på en ”lagom” nivå.

Staten har tyckt att detta är en bra modell och stöttat med stora ekonomiska resurser.

Alliansregeringens ideologer såg tidigt att detta var en av orsakerna till att fackföreningarna är starka i Sverige. Att det håller ett högt medlemsskap i facket. Med många anslutna medlemmar blir facket en stark spelare.

Den svenska modellen på arbetsmarknaden innebär att tre parter samarbetar, arbetstagarna, arbetsgivarna och staten. Men för att det ska fungera behöver facket och arbetsgivarna ha en liknande styrkeposition, och staten ska hålla sig utanför de delar som fack och arbetsgivare kan förhandla om.

Om staten i detta läge lägger sig i och försämrar för en part, då börjar hela modellen att halta. Det har redan börjat sedan den borgerliga regeringen försämrat för A-kassorna. Staten har gett ett stöd till a-kassan som har försämrats betydligt sedan valet 2006. Utan det stödet har de olika fackfäöreningarnas försäkringar blivit allt mer sårbara.

Det har inte bara inneburit att högre avgifter, utan drabbar även servicen på a-kassorna. Långa köer i telefon och långa köer för utbetalning riskeras. Men det drabbas vi ju av från den statliga Försäkringskassan också.

Regeringen ville först förstatliga a-kassorna, men har sedan ändrat sig till att enbart försämra möjligheten att bedriva ett bra skydd för den som riskerar att bli arbetslös.

Det här är ett tankesätt som inte är nytt för Reinfeldt, utan användes av Margaret Thatcher när hon bekämpade den engelska fackföreningsrörelsen på 80-talet.

Med en förskjutning av styrkeförhållandena inom den svenska modellen, riskeras att hela modellen spricker. Att vi liksom andra länder styr arbetsmarknaden mer med politiska beslut än med förhandlingar med arbetsmarknadens parter. Det blir en modell där politikerna styr allt mer.

Ett förstatligande av A-kassan riskerar således att makten över releationen arbetare och arbetsgivare styrs över till Riksdagen istället för mellan parterna själva. En utveckling som inte gynnar någon.

Tips om läsning:
SvD skriver idag om hur regeringen hanterar de sjuka och hur de tvingas in i arbetslöshetessystemet istället.

Alliansen verkar sträva efter ett tvåpartisystem. Vilket kanske är enda möjligheten för de små borgerliga partierna att överleva 4%-spärren, men det gynnar knappast demokratin.

Självklart är det målsättning för oss att bilda regering och majoritet med MP och V. Men i en parlamentarisk situation som kräver samarbete över blockgränsen behöver den som är ansvarstagande vara öppen för utökade samarbeten.

I Linköping har vi samarbetat med Centerpartiet i kommunen. Jag vet att det finns centerpartister som tyckte att samarbetet fungerade bra, likaså tycker jag. Men det finns nog centerpartister som ser det som omöjligt att samarbeta med  oss socialdemokrater. Kanske ännu mer omöjligt att samarbeta med oss tillsammans V och MP. Men i en parlamentarisk situation som kan uppstå måste vi vara öppna för ett samarbete över blockgränsen. Grunden för ett sådant samarbete bygger på Socialdemokrater, Vänsterpartister och Miljöpartister.

96% av alla som har hemtjänst är nöjda med servicen.

Märkligt att ingen från majoriteten kunde svara på frågan. Till och med oförskämt mot alla dem som står i kö för att få sin rättighet att få ett stöd för att få en drägligare vardag.