Det är så otroligt dåligt och pinsamt. I Sverige har vi 400 000 arbetslösa. Ungdomsarbetslösheten är 25%. Skillnaden mellan fattig och rik ökar lavinartat. Skolresultaten är de sämsta sedan allmän folkskola infördes.
Ryssarna flyger mot Sverige med bombplan mitt i natten.
Reinfeldt somnar om. Den killen är sliten och trött.
Jag funderat en hel del på begreppet flexibel arbetsmarknad. På något underligt sätt verkar det för många betyda att det ska vara lätt att säga upp personal. Att en underminering av LAS skulle skapa en flexiblare arbetsmarknad. En försvagad LAS skulle mer betyda otrygghet för de anställda och deras familjer.
Jag ser arbetsmarknaden Östergötland med Linköping och Norrköping i mitten. Runt ser vi lokala arbetsmarknader i Boxholm, Mjölby, Finspång, Motala och i de andra sju kommunerna. Men närheten till Stockholm gör att vi även måste räkna in huvudstaden som vår 14:e kommun i vår arbetsmarknadsregion.
För att arbetsmarknaden i regionen ska vara flexibel krävs några viktiga ingredienser. Naturligtvis jobb och människor som vill utföra jobben. Det finns det mycket av i Östergötland. Men med en flexibel arbetsmarknad krävs att det finns möjlighet till vuxenutbildning, här ska finnas bra med bostäder och bra kommunikationer.
Vuxenutbildningen har borgarna monterat ned i många kommuner. Men där lovar vi Socialdemokrater att vi ska satsa. Det krävs för att folk ska kunna ställa om till nya jobb.
På bostadsmarknaden är borgarna mindre angelägna av att bygga hyresbostäder. Men om någon behöver flytta och jobba en kortare eller längre period är hyresmodellen en smidig lösning. Därför måste bostadspolitiken ses som en del i arbetsmarknadspolitiken. En smidig hyresmarknad ökar möjligheten till flytt för den som vill bo närmre jobbet.
På en flexibel arbetsmarknad ska det vara smidigt att få en utbildning för att ställa om till nya jobb. Snabbt till en bra bostad. Men det behövs även bra kommunikationer. Ostlänken gör det snabbare att ta sig hem från Stockholm, men det ger dessutom mer järnvägsspår så vi kan köra fler pendeltåg inom Östergötland.
En flexibel arbetsmarknad gynnar företag, arbetstagare och samhället. Det handlar om en bra arbetsmarknadsinfrastruktur.
Alliansen har misslyckats i Linköping sedan valet 2006. Redan före den internationella krisen ser vi att arbetslösheten ökade och socialbidragen likaså. Det blir svårt för Paul Lindvall att försöka skylla på krisen.
Arbetslösheten har ökat med tusen personer sedan våren 2007. Jag tycker verkligen att begreppet “utanförskap” är ett vidrigt begrepp som Reinfeldt kommit på. Men enligt deras sätt att räkna har utanförskapet ökat ordentligt sedan borgarna tog över.
Linköping är numera en delad stad. Det finns stadsdelar med oerhört hög arbetslöshet och det finns områden som har klarat sig bättre.
Ett misslyckande ska kallas vid sitt rätta namn, ett misslyckande.
Läs gärna Mats Johanssons blogg
Sverige har kommit efter övriga EU med Reinfeldt och Borg vid rodret. Arbetslösheten har stigit till högre nivåer i Sverige än i EU. Sverige leder inte längre miljöutvecklingen, Sverige börjar komma efter. Vår svenska välfärdsmodell hotas eftersom regeringen inte vill tillskjuta tillräckliga resurser till skolan och vården.
Regeringens största misslyckande är arbetslösheten. Så illa gick det med de fina orden om att ”bryta utanförskapet”. Det var bara ord. Det finns ett bättre regeringsalternativ. Nu handlar det istället om att vända tolv procents arbetslöshet till full sysselsättning. Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik med tydliga prioriteringar. Det rödgröna alternativet vill investera i människor så att de kan ta nya jobb när ekonomin vänder. Nu finns stora behov av att utveckla arbetslivet genom att stärka de anställdas inflytande och tvinga bort farliga arbetsmiljöer. Det behövs en nära samverkan mellan stat och näringsliv för att stimulera moderna konkurrenskraftiga företag. Vi socialdemokrater i Östergötland har ett bra och respektfullt samarbete med företagen.
I DN skriver idag de fyra partiledarna för det röd-gröna alternativet att den gemensamma arbetsgruppen för jobb och ekonomi kommer i början av nästa år att presentera ett gemensamt rödgrönt program för nya och bättre jobb.
Den rikaste 25% av befolkningen har fått nästan 50% av de borgerliga skattesänkningarna. Den fattigaste 25% har bara fått 6%. Män har gynnats framför kvinnor. Pensionärer tvingas nu betala högre skatt än löntagare. Inför valet 2010 kommer det röd-gröna alternativet att presentera en gemensam politik för att bryta orättvisorna.
Framgång kräver investeringar i utbildning och som ger alla möjligheter att växa. Sverige måste våga investera i miljövänlig energi och ta ansvar för klimatkrisen i Sverige och hjälpa till i övriga världen. Sverige ska konkurrera med kunskap och ny teknik, inte med låga löner. Det krävs bra skolor, att kunskapen kommer alla till del.
Nu behöver det satsas på Sverige som kunskapsnation där allas rätt till bra utbildning garanteras och där goda möjligheter till fort- och vidareutbildning senare i livet är en självklarhet.
För att klara arbetslösheten behövs det möjlighet till bra beonde. Alla boendeformer behövs. Hyresrätten är i dessa tider en extra viktig faktor för att människor ska kunna flytta dit jobben finns, eller för dom som vill ta tillfälliga jobb på annan ort. Men Hyresrätten är även en trygg boendeform för den som väljer att inte äga sin bostad.
Det finns en alternativ politik till det borgerliga misslyckandet. Men då krävs handling. Först behöver det röd-gröna alternativet redovisa sina förslag, sedan behöver väljarna göra sitt jobb, därefter börjar det viktigaste jobbet. Att få Sverige på fötter. Att utjämna orättvisor och klyftor. Sverige ska åter bli ett land för alla, inte bara för dom som har högst inkomster.
Nästan 10% är nu arbetslösa. Regeringen tar semester. Det är åt skogen!
När det gäller att skapa jobb är regeringen handlingsförlamad. Men när det gäller att sänka skatter och sälja ut svenskarnas tillgångar, då går det fort.
Lyssna på moderaterna i regeringen när de säger att någon lyckats få ett jobb, då uttrycker de sig att den arbetslöse valde att börja jobba. Vilken otroligt genomtänkt retorik. Med moderaternas retorik hamnar alltid skulden hos den arbetslöse.
Ännu gör inte regeringen någonting och de borgerliga kommunpolitiker vill inte investera. De vill inte slösa med pengarna, säger dom. De vill inte, eller vet inte hur man gör, för att bekämpa arbetslösheten. Det finns en hel del som politiker kan göra, men viljan måste finnas.
Under årets första månader har 3000 östgötar blivit varslade och riskerar att inte längre ha några arbetskompisar att åka till på morgonen. Alla krafter måste användas för att motverka varsel eller hjälpa människor snabbt till utbildning och nya jobb.
Småföretagen behöver exempelvis tillgång till riskkapital. Vi socialdemokrater vill ge mer stöd till utbildning. Satsning på vuxenutbildning och yrkesutbildning är ett mycket bra sätt att få människor i arbete. Arbetsförmedling behöver få ett ansvar att matcha kompetenser.
Regeringen har 28 miljarder att stötta fordonsindustrin med, men gör ingenting.
Det går att minimera konsekvenserna av varslen, men regeringen sitter med armarna i kors.
När Socialdemokraterna lämnade regeringskansliet 2006 hade Sverige över 70 miljarder i överskott. Idag, med en moderatledd regering, med skattesänkningar på 80 miljarder som blivit en del av det budgetunderskott på 149 miljarder som Sverige nu dras med. Dom 80 miljarderna hade varit bra att ha nu.
Sverige är på fel väg. Betydligt mer fel än andra länder. Sverige ligger på en av de sämsta platserna på hur lågkonjunkturen hanteras. Sveriges regering har hanterat situationen sämre än andra de flesta andra europeiska länder.
Konsumtionen faller på grund av ökad otrygghet, exempelvis försämringar av a-kassa och sjukförsäkring. Många människor står utan arbetslöshetsförsäkring. Människor vågar inte konsumera och investera.
Socialdemokraterna vill förbättra tryggheten för de med minst köpkraft. Alltså de som har störst behov. Om de som har det svårast ekonomiskt får ökat utrymme kommer de att konsumera. Alltså ger det dubbel vinst, dels få de som har det tuffast bättre och konsumtionen i samhället ökar, vilket ger nya jobb. Men Socialdemokraterna nöjer sig inte med det utan föreslår även sänkta avgifter till arbetslöshetsförsäkringen och bättre ersättning. Det är viktiga delar för att människor åter ska våga börja konsumera och öka efterfrågan på varor och tjänster.
Kommunerna har det tufft och tuffare kommer det att bli. Regeringen säger att kommunerna får 17 miljarder mindre i skatteintäkter för 2009. Men sedan hjälper inte Regeringen till. Skamlöst! Men det finns en ideologisk tanke.
Om regeringen sänker statsskatten minskar marginalskatten för de med större inkomster. Det gynnar alltså de med bra inkomster. När sedan kommunen inte får ekonomiskt stöd av regeringen tvingas kommunen att skära i välfärden eller höja kommunskatten, vilket slår mot alla, även de med liten inkomst. Det är en omvänd Robin Hood-skatt. Ta från de fattiga och ge till de rika.
Den största boven för ökade klassklyftor är den ökade arbetslösheten. Regeringen gör i stort sett inget. Jobben först ger genomslag i Socialdemokratiska budgeten med 100.000 nya jobb samt 50.000 utbildningsplatser i kunskapslyft med finansiering i form av exempelvis studiestöd.
I den socialdemokratiska budgeten finns ett paket. med 90.000 sommarjobb för unga med 50/50 finansiering stat/kommun. En satsning på kunskapslyft för ungdomar. Det finns också med Traineeprogram. För Östergötland blir det 1250 nya platser på universitet och KY-utbildningar. Regeringen erbjuder endast 400 platser för hela landet.
S-budgeten andas framåtanda, alla ska få plats och ingen lämnas efter. Borgarnas politik bygger på skattesänkningar. Socialdemokraterna vill investera i minskade klyftor.
Regeringen tror att arbetslösheten är 12% inom några år. Det gäller i genomsnitt i landet. Storstadsområdena kommer att ha en lägre arbetslöshet än så. Men många andra orter kommer att ha betydligt högre arbetslöshet. Arbetslösheten kommer att vara över 25% i vissa branscher och i vissa kommuner. Bland unga kommer det att vara skyhögt. Jobbkrisen kommer att slå ojämt, men över hela landet.
Bakom varje siffra i statistiken finns människor och deras familjer. Föräldrar som inte längre har råd att låta barnen spela fotboll, rida eller skicka med fickpengar på utflykten. När färre har ett jobb att gå till minskar också skatteintäkterna till kommuner och landsting. Om ingenting görs slår arbetslösheten direkt på kvaliteten i vården och skolan. Det håller på att hända i Sverige. Jobbkrisen har nu nått kommunerna.
Vi märker snart en välfärdskris i Linköpings kommun och Östergötlands landsting. Regeringens skattesänkningar och utarmning av trygghetssystemen har gått hand i hand. Finansminister Borg har gjort stora skattesänkningar samtidigt som han har försämrat för dom som redan har det sämst. Antalet människor som har det sämst ökar och otryggheten på arbetsmarknaden ökar.
Regeringen lånar till skattesänkningar istället för att satsa resurserna på att bekämpa arbetslösheten. Regeringen lånar 2009 minst 15 miljarder kronor för att sänka skatterna, främst för de med höga inkomster. Anders Borg själv får en ”borgbonus” på 13 000 kronor om året. Men kommunerna får inget för att säkra verksamheten 2009. Det är inte bara orättvist; det är också ansvarslöst. Skattesänkningar för de som tjänar mest är nämligen inget bra sätt att stimulera ekonomin och skapa nya jobb.
Vi socialdemokrater vill istället prioritera investeringar som ger jobb eller utbildning och därmed gör Sverige bättre rustat att möta framtiden. Regeringen måste våga satsa. Ett slaktat välfärdssystem märks inte lika väl i en högkonjunktur som i en lågkonjunktur.
Moderaterna har bara en politik för bra väder. Nu är det storm och vinterkyla i den svenska ekonomin, men inte minst för alla dom som blir drabbade av jobbkrisen.