Sverige har blivit kallt och det har pågått länge. Jag lägger inte hela skulden på alliansregeringen, men de senaste fem åren har det gått lavinartat utför.

Människor som mår psykiskt dåligt tvingas bo på gatan eller lever under undermåliga förhållanden. Unga människor som inte känner sig behövda eller ens efterfrågade tappar livsgnistan. Ett klimat i Sverige som bygger mer på att ta hand som sig själv och de sina. Under 2011 svarade Reinfeldt på en fråga om vad de som utförsäkras från sjukförsäkringen ska göra. – Ja, de får väl ta hjälp av nära och kära, svarade han. Hm…..

Även väletablerad medelklass blir drabbad. Kanske inte så ekonomiskt som livskvalitétsmässigt. Jo, visst har de fått det bättre eftersom de får subventionerad hemhjälp, men i övrigt hamnar även dessa i det kalla samhället.

Rädslan för andra människor och det otrygga samhället när man går ut drabbar även medelklassen. Rädslan för pedofiler och andra våldsverkare gör att vi skjutsar våra barn vart de än ska. Rädslan för att gå hem genom parken efter mörkrets inbrott är en hård fotboja för många, även inom medelklassen. Rädslan att våra äldre ska misskötas inom äldreomsorgen drabbar alla.

Vi sätter larm på våra hus och bilar. Vi skaffar privata pensionsförsäkringar och många säkert även sjukvårdsförsäkringar. Barnen får speciella försäkringar så vi garanterar oss ekonomiskt om något skulle hända dem.

Kamerabevakningen på allmänna platser ökar lavinartat. Kamera vid bankomaten, vid och i butiken, vid trafikövervakning, vid “oroliga” platser, på tåg och bussar, i taxibilar. Våra hemlarm har till och med kamerabevakning.

Vart är vi på väg? Vilket samhälle ska vi få och till vilket pris?

Materialismen och egoismen leder oss till ett betydligt kallare klimat mellan människor. Politiken måste gå före och våga satsa så att ingen faller utanför.

Det löser sig bara alla kommer i arbete säger regeringen och andra. Ja, det är den viktigaste kuggen för att lösa problematiken, men arbetslösheten ökar!

Parallellt måste vi satsa på psykvården, satsa på barn och ungas fritidsaktiviteter och skola, vi behöver ha fler socialarbetare och poliser, vi behöver fler frivilliga som aktiverar sig i föreningslivet. Det behövs mer resurser till omsorgen. Det finns betydligt fler områden som det behöver satsas på än de jag räknar upp.

Men vi kan antingen prioritera fler jobbskatteavdrag eller använda de gemensamma resurserna till att bygga ett varmare samhälle där vi bryr oss om varandra.

Systemet är kajko när det finns stor arbetsbrist OCH hög arbetslöshet på samma gång. Enligt de senaste prognoserna kommer arbetslösheten att öka kraftigt. Det är nu viktigare än någonsin att investera för att skapa nya jobb och rusta människor för en tuffare arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken fungerar inte som den är nu.

Tommy Waidelich (S) har föreslagit en kompetenskommission som ska arbeta med att underlätta matchning mellan arbetsgivarnas behov och de arbetssökandes kompetens. Politikerna måste ta ansvar för att det upphandlas bristyrkesutbildningar.

Framtidsbranscher behöver få ökad skjuts och därför borde staten avsätta 1,6 miljarder de kommande fyra åren till lokala klimatinvesteringar.

Håkan Juholt föreslår omfattande investeringar i jobb och utbildning för unga, sammanlagt 57 400 platser inom högskolan, vuxenutbildningen i traineejobb och utbildningsvikariat. Vad är regeringens svar? Neddragningar inom hela vuxenutbildningssystemet.

För att skapa bättre möjligheter behövs riskkapital, det är en viktig del i jobbpolitiken, i vår politik finns därför förslag till en riskkapitalfond på tre miljarder kronor. Vad är regeringens svar? Hallå? Tyst eko….

Det finns ytterligare ett batteri av många bra förslag i Socialdemokraternas program och budget för att bekämpa arbetslösheten. Där finns idéerna. Fredrik Reinfeldt har själv misslyckats. Tyvärr drabbar det många oskyldiga.

Jag ser arbetsmarknaden Östergötland med Linköping och Norrköping i mitten. Runt ser vi lokala arbetsmarknader i Boxholm, Mjölby, Finspång, Motala och i de andra sju kommunerna. Men närheten till Stockholm gör att vi även måste räkna in huvudstaden som vår 14:e kommun i vår arbetsmarknadsregion.

För att arbetsmarknaden i regionen ska vara flexibel krävs några viktiga ingredienser. Naturligtvis jobb och människor som vill utföra jobben. Det finns det mycket av i Östergötland. Men med en flexibel arbetsmarknad krävs att det finns möjlighet till vuxenutbildning, här ska finnas bra med bostäder och bra kommunikationer.

Vuxenutbildningen har borgarna monterat ned i många kommuner. Men där lovar vi Socialdemokrater att vi ska satsa. Det krävs för att folk ska kunna ställa om till nya jobb.

På bostadsmarknaden är borgarna mindre angelägna av att bygga hyresbostäder. Men om någon behöver flytta och jobba en kortare eller längre period är hyresmodellen en smidig lösning. Därför måste bostadspolitiken ses som en del i arbetsmarknadspolitiken. En smidig hyresmarknad ökar möjligheten till flytt för den som vill bo närmre jobbet.

På en flexibel arbetsmarknad ska det vara smidigt att få en utbildning för att ställa om till nya jobb. Snabbt till en bra bostad. Men det behövs även bra kommunikationer. Ostlänken gör det snabbare att ta sig hem från Stockholm, men det ger dessutom mer järnvägsspår så vi kan köra fler pendeltåg inom Östergötland.

En flexibel arbetsmarknad gynnar företag, arbetstagare och samhället. Det  handlar om en bra arbetsmarknadsinfrastruktur.

Arbetslösheten har ökat med tusen personer sedan våren 2007. Jag tycker verkligen att begreppet “utanförskap” är ett vidrigt begrepp som Reinfeldt kommit på. Men enligt deras sätt att räkna har utanförskapet ökat ordentligt sedan borgarna tog över.

Linköping är numera en delad stad. Det finns stadsdelar med oerhört hög arbetslöshet och det finns områden som har klarat sig bättre.

Ett misslyckande ska kallas vid sitt rätta namn, ett misslyckande.

Läs gärna Mats Johanssons blogg

Sverige har kommit efter övriga EU med Reinfeldt och Borg vid rodret. Arbetslösheten har stigit till högre nivåer i Sverige än i EU. Sverige leder inte längre miljöutvecklingen, Sverige börjar komma efter. Vår svenska välfärdsmodell hotas eftersom regeringen inte vill tillskjuta tillräckliga resurser till skolan och vården.

Regeringens största misslyckande är arbetslösheten. Så illa gick det med de fina orden om att ”bryta utanförskapet”. Det var bara ord. Det finns ett bättre regeringsalternativ.  Nu handlar det istället om att vända tolv procents arbetslöshet till full sysselsättning. Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik med tydliga prioriteringar. Det rödgröna alternativet vill investera i människor så att de kan ta nya jobb när ekonomin vänder. Nu finns stora behov av att utveckla arbetslivet genom att stärka de anställdas inflytande och tvinga bort farliga arbetsmiljöer. Det behövs en nära samverkan mellan stat och näringsliv för att stimulera moderna konkurrenskraftiga företag. Vi socialdemokrater i Östergötland har ett bra och respektfullt samarbete med företagen.

I DN skriver idag de fyra partiledarna för det röd-gröna alternativet att den gemensamma arbetsgruppen för jobb och ekonomi kommer i början av nästa år att presentera ett gemensamt rödgrönt program för nya och bättre jobb.

Den rikaste 25% av befolkningen har fått nästan 50% av de borgerliga skattesänkningarna. Den fattigaste 25% har bara fått 6%. Män har gynnats framför kvinnor. Pensionärer tvingas nu betala högre skatt än löntagare. Inför valet 2010 kommer det röd-gröna alternativet att presentera en gemensam politik för att bryta orättvisorna.

Framgång kräver investeringar i utbildning och som ger alla möjligheter att växa. Sverige måste våga investera i miljövänlig energi och ta ansvar för klimatkrisen i Sverige och hjälpa till i övriga världen. Sverige ska konkurrera med kunskap och ny teknik, inte med låga löner. Det krävs bra skolor, att kunskapen kommer alla till del.

Nu behöver det satsas på Sverige som kunskapsnation där allas rätt till bra utbildning garanteras och där goda möjligheter till fort- och vidareutbildning senare i livet är en självklarhet.

För att klara arbetslösheten behövs det möjlighet till bra beonde. Alla boendeformer behövs. Hyresrätten är i dessa tider en extra viktig faktor för att människor ska kunna flytta dit jobben finns, eller för dom som vill ta tillfälliga jobb på annan ort. Men Hyresrätten är även en trygg boendeform för den som väljer att inte äga sin bostad.

Det finns en alternativ politik till det borgerliga misslyckandet. Men då krävs handling. Först behöver det röd-gröna alternativet redovisa sina förslag, sedan behöver väljarna göra sitt jobb, därefter börjar det viktigaste jobbet. Att få Sverige på fötter. Att utjämna orättvisor och klyftor. Sverige ska åter bli ett land för alla, inte bara för dom som har högst inkomster.

När det gäller att skapa jobb är regeringen handlingsförlamad. Men när det gäller att sänka skatter och sälja ut svenskarnas tillgångar, då går det fort.

Lyssna på moderaterna i regeringen när de säger att någon lyckats få ett jobb, då uttrycker de sig att den arbetslöse valde att börja jobba. Vilken otroligt genomtänkt retorik. Med moderaternas retorik hamnar alltid skulden hos den arbetslöse.

Under årets första månader har 3000 östgötar blivit varslade och riskerar att inte längre ha några arbetskompisar att åka till på morgonen. Alla krafter måste användas för att motverka varsel eller hjälpa människor snabbt till utbildning och nya jobb.

Småföretagen behöver exempelvis tillgång till riskkapital. Vi socialdemokrater vill ge  mer stöd till utbildning. Satsning på vuxenutbildning och yrkesutbildning är ett mycket bra sätt att få människor i arbete. Arbetsförmedling behöver få ett ansvar att matcha kompetenser.

Regeringen har 28 miljarder att stötta fordonsindustrin med, men gör ingenting.

Det går att minimera konsekvenserna av varslen, men regeringen sitter med armarna i kors.

Sverige är på fel väg. Betydligt mer fel än andra länder. Sverige ligger på en av de sämsta platserna på hur lågkonjunkturen hanteras. Sveriges regering har hanterat situationen sämre än andra de flesta andra europeiska länder.

Konsumtionen faller på grund av ökad otrygghet, exempelvis försämringar av a-kassa och sjukförsäkring. Många människor står utan arbetslöshetsförsäkring. Människor vågar inte konsumera och investera.

Socialdemokraterna vill förbättra tryggheten för de med minst köpkraft. Alltså de som har störst behov. Om de som har det svårast ekonomiskt får ökat utrymme kommer de att konsumera. Alltså ger det dubbel vinst, dels få de som har det tuffast bättre och konsumtionen i samhället ökar, vilket ger nya jobb. Men Socialdemokraterna nöjer sig inte med det utan föreslår även sänkta avgifter till arbetslöshetsförsäkringen och bättre ersättning. Det är viktiga delar för att människor åter ska våga börja konsumera och öka efterfrågan på varor och tjänster.

Kommunerna har det tufft och tuffare kommer det att bli. Regeringen säger att kommunerna får 17 miljarder mindre i skatteintäkter för 2009. Men sedan hjälper inte Regeringen till. Skamlöst! Men det finns en ideologisk tanke.

Om regeringen sänker statsskatten minskar marginalskatten för de med större inkomster. Det gynnar alltså de med bra inkomster. När sedan kommunen inte får ekonomiskt stöd av regeringen tvingas kommunen att skära i välfärden eller höja kommunskatten, vilket slår mot alla, även de med liten inkomst. Det är en omvänd Robin Hood-skatt. Ta från de fattiga och ge till de rika.

Den största boven för ökade klassklyftor är den ökade arbetslösheten. Regeringen gör i stort sett inget. Jobben först ger genomslag i Socialdemokratiska budgeten med 100.000 nya jobb samt 50.000 utbildningsplatser i kunskapslyft med finansiering i form av exempelvis studiestöd.

I den socialdemokratiska budgeten finns ett paket. med 90.000 sommarjobb för unga med 50/50 finansiering stat/kommun. En satsning på kunskapslyft för ungdomar. Det finns också med Traineeprogram. För Östergötland blir det 1250 nya platser på universitet och KY-utbildningar. Regeringen erbjuder endast 400 platser för hela landet.

S-budgeten andas framåtanda, alla ska få plats och ingen lämnas efter. Borgarnas politik bygger på skattesänkningar. Socialdemokraterna vill investera i minskade klyftor.

Vi märker snart en välfärdskris i Linköpings kommun och Östergötlands landsting. Regeringens skattesänkningar och utarmning av trygghetssystemen har gått hand i hand. Finansminister Borg har gjort stora skattesänkningar samtidigt som han har försämrat för dom som redan har det sämst. Antalet människor som har det sämst ökar och otryggheten på arbetsmarknaden ökar.

Regeringen lånar till skattesänkningar istället för att satsa resurserna på att bekämpa arbetslösheten. Regeringen lånar 2009 minst 15 miljarder kronor för att sänka skatterna, främst för de med höga inkomster. Anders Borg själv får en ”borgbonus” på 13 000 kronor om året. Men kommunerna får inget för att säkra verksamheten 2009. Det är inte bara orättvist; det är också ansvarslöst. Skattesänkningar för de som tjänar mest är nämligen inget bra sätt att stimulera ekonomin och skapa nya jobb.

Vi socialdemokrater vill istället prioritera investeringar som ger jobb eller utbildning och därmed gör Sverige bättre rustat att möta framtiden. Regeringen måste våga satsa. Ett slaktat välfärdssystem märks inte lika väl i en högkonjunktur som i en lågkonjunktur.

Moderaterna har bara en politik för bra väder. Nu är det storm och vinterkyla i den svenska ekonomin, men inte minst för alla dom som blir drabbade av jobbkrisen.