Ett antal kvinnor går samman och börjar prata politik i Stockholm. De kallar sig sq2540sthlm. Gruppen bjuder in politiker, käkar middag, dricker vin och pratar välfärdsfrågor. I samtalet diskuteras begrepp som individualism och entreprenörskap utan att sätta det i motsatsförhållande till gemensam välfärd.

För min del som socialdemokratisk ombudsman gillar jag naturligtvis att kvinnorna dragit slutsatsen att Sverige i nuläget behöver en rödgrön regering. Men deras krav är knepiga för den traditionella socialdemokraten. Deras krav om att anpassa trygghetssystemen till den moderna arbetsmarknaden kan bli ett slag mot exempelvis LAS, men det behöver det inte innebära. Däremot måste absolut a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och pensionssystemet stabiliseras så att det fungerar ihop med en modern arbetsmarknad.

Jag menar att det idag inte går att jobba deltid och stämpla upp till 100%  är ett stort problem. Den som jobbar med projektanställningar eller vikariat hamnar lätt i kläm. Ibland tvingas människor att säga upp sig från en deltid för att ha råd att försörja sig.

Bostadsmarknaden måste vara öppen, flexibel men framförallt måste det finnas alternativ säger sq2540sthlm. Jag tycker det skulle vara spännande om bostadsmarknaden kunde nå över kommungränserna. Det skulle vi kanske kunna lära oss i Fjärde storstadsregionen i Östergötland. Det borde vara enklare att byta lägenhet mellan olika bolag och kommuner. Den som bor i allmännyttan i Vikingstad bor i Linköping och skulle denne vilja flytta 9 km söderut till nästa pendelstation i blir det mycket mer komplicerat. Mantorp ligger i Mjölby och där har dom ett annat allmännyttigt bostadsbolag.

Det behöver bli enklare att röra på sig. I Fjärde storstadsregionen förenklas möjligheterna till pendling, jag skulle gärna se att det också var enklare att flytta mellan kommunerna. Tänk om det kanske fungerar med en gemensam bostadskö i allmännyttan i Östergötland.

Läs mer om sq2540sthlm i DN där de beskriver sina idéer.

Den svenska modellen bygger på tre ben. Det är arbetsgivarna, facken och staten. Tyvärr vill Folkpartiet att staten ska minska sitt ansvar för den svenska modellen. Folkpartiet liberalerna vill även att fackets möjligheter ska försvagas.

Jag tycker att arbetsmarknaden ska bestå av rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det gäller både för arbetstagare och arbetsgivare. Det skapar dynamik och arbetsglädje. Det behövs trygghet för att människor ska våga.

Om rättigheter och möjligheter försvinner riskeras arbetsmarknaden att bestå av enbart skyldigheter. Om Folkpartiet får som dom vill kan vi snart vara tillbaka hundra år  när det gäller tryggheten på arbetsmarknaden.

Folkpartiet har tagit över som arbetstagarens fiende nummer ett. Jag vet att det finns kloka folkpartister som ser vikten av ett fungerande trygghetssystem och en fungerande och balanserad arbetsmarknad. Tur var väl att det fanns någon sans på folkpartimötet, men signalen är tydlig. LAS lever farligt i Folkpartiets Sverige.

Läs mer om LAS på Wikipedia