Klyftorna mellan rika och fattiga har dramatiskt ökat. Sverige har fritt fall när det gäller välfärden. Borg slår sig för bröstet att ekonomin är god. Men ojämlikheten har fått en dramatisk smäll.
Människor som mår psykiskt dåligt har blivit en folksjukdom. Samhället har helt klart blivit kallare. I dag sviker regeringen psykiskt sjuka genom att ge dem utförsäkring i stället för rehabilitering.
1 av 4 ungdomar står utanför arbetsmarknaden. Det är 25%. Fattigdomen i Sverige ökar. Många och åter många tvingas att ha flera jobb för att kunna försörja sig.
Det här är samma politik som Gösta Bohman bedrev som moderat partiledare. Det är bara att nu har det sakta smugits in i samhället. Dom stora skattesänkningarna har gått till de rikaste och stödet från samhället har minskat för de som har det svårast.
Det finns en väg där man kan använda resurserna rätt för att få ungdomar i jobb eller utbildning. Det finns sätta genom höjda barnbidrag för att utjämna situationen för barnfamiljerna.
Det finns sätt att ställa om Sverige för att åter vara ett land med värme, omtanke och jobb för alla. Genom att satsa på utbildning, innovationsprogram och rikta stödet dit det behövs för nya jobb så blir Sverige bättre och jämlikare.
Sverige är så rikt att det behöver inte behöva innebära försämringar för medelklassen för att arbetslösa och sjuka får nya möjligheter. Tvärtom. Genom att de som har störst behov får bättre med resurser så kommer dessa att börja konsumera. Det skapar jobb. Det tjänar alla på. Med fler som jobbar så är vi fler som delar på kostnader för skola och sjukvård. Det tjänar alla på.
I förra valet hade jag en diskussion med en pizzeriaägare i Linköping. Han skulle rösta på moderaterna för att de lovade sänka skatten. Jag frågade honom om det är sänkta skatter för företagen eller om det är att vanligt folk har råd att köpa pizza som är det viktiga?
Han röstade på Socialdemokraterna efter att han konstaterat att det är antalet sålda pizzor som gör att hans företag går runt..