Den nämnden jag sitter i, Teknik- och samhällsbyggnad, kommer antagligen att göra ett överskott på 7 miljoner. Det kommer att bli asfalt nästa år. I Omsorgsnämnden har jag hört att det blir överskott. Tänk om alliansen gått med på att skyffla över pengar via Kommunfullmäktige till Barn- och utbildningsnämnden. Catharina Rosencrantz fick sin chans, och hon slarvade bort den.

En klok politiker sa en gång: ”Man kan bara hota med att avgå en gång!”

Folkpartisten Jan Björklund som är utbildningsminister säger att skolan ska vara fredad från nedskärningar. 

Kommunerna får lägre skatteintäkter och ökade kostnader i form av socialbidrag. Äldreomsorgen går på knäna. Socialbidragen skenar i höjden. Kommunerna sparar in på investeringar. Då tar Jan Björklund i på skarpen och vill freda skolan. Men för 2009 blev det inga extrapengar i vårpropositionen. Nästa år får kommunerna inte ens hälften av det behov som SKL framfört är kommunernas tillskottsbehov för att klara sina uppdrag.

Att värna skolan tycker jag att Björklund borde tänkt på innan han var med och sänkte statsskatten. Hans förslag om att inte göra nedskärningar innebär skattehöjningar i kommunerna. Det innebär att de som betalar statsskatt, de med högre inkomst, får sänkt skatt i förhållande till låg och medelinkomsttagarna. En omvänd Robin Hood-politik.

Jag håller med om att skolan måste värnas. Barnen ska skyddas från besparingar. Där är Björklund och jag på samma sida. Jag inser också att det i vissa kommuner finns behov av skattehöjningar. Men framförallt borde staten ta ut skatt och öka bidragen till kommunerna. Det skulle gynna utjämningspolitiken.

Det är ohållbart att spara in på tjänster inom skolan. Men det är upp till kommunerna att besluta om prioriteringarna.