Jag växte upp i Nygård i Skäggetorp till jag fyllde 18 år. Vid 22 flyttade jag tillbaka och bodde där till jag fick jobb på annan ort. Skäggetorp har en särskild varm plats i mitt hjärta. Uppväxetn i Skäggetorp har präglat min syn på livet och mina politiska värderingar. 

Under de senaste åren har vi Socialdemokrater i Linköping visat idéer och förslag på hur Skäggetorp kan utvecklats. Vi har i stort sett besökt samtliga kvarter i hela Skäggetorp. Syftet med våra besök är att samtala och skaffa idéer på hur Skäggetorp ska utvecklas. Om vi kan hitta bra metoder på att utveckla Skäggetorp kan erfarenheterna användas i andra bostadsområden och Linköping kan bli ännu bättre.

Skäggetorp har många eldskälar som satsar ideell tid och viljan att göra sitt område ännu bättre. Näringslivet gör satsningar. Vi politiker har beslutat om olika insatser som att skapa ökad fysisk trygghet, i exempelvis Nygård. Socialdemokraterna har gjort en särskilld kommunal budget för Skäggetorp, men fick inte egenom vårt förslag. Borgarna tyckte att dom hade ännu bättre idéer.

För att utveckla ett bostadsområde krävs uthållighet och en långsiktig vilja. Men när det behöver sparas blir det ofta i borgerlig budget i dom här områdena. Det är det som artikeln i Corren idag handlar om. Besparingar som slår fel. Ett framgångsrikt projekt för att knyta människor närmare varandra ska få minskade anslag. Det är helt fel. Både när det ska satsas och när det ska sparas kan man få en rättviseprofil.

Borgarna tog statliga pengar och satsade på Skäggetorp, visserligen till stora delar Socialdemokratiska budgetförslag, men som borgarna då kallade sina egna. Det är okey för oss, men när det nu krävs ytterligare resurser riskeras den lackerade ytan att bli repig.

Socialdemokraterrna har ett heltäckande program med budget och ett tiopunktersprogram. Vår politik för Skäggetorp kommer att omvärderas och utvecklas. Den moderatledda alliansen har bara politisk yta, inget egentligt innehåll.

Kommunen borde ta lärdom och satsa ännu mer i Nygård,  vi behöver använda oss av liknande metoder i andra kommundelar.

 Läs mer:
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5009012&date=&menuids=

Idag läser jag i Corren att boende runt Nygårdsskolan störs nattetid av basketspelande ungdomar. De har tydligen spelat basket, haft hund och låtit väldigt mycket. Dessutom anspelar artikeln på att det ska ha förekommit skadegörelse.

Det centerpartistiska kommunalrådet åker dit och berättar det naturligtvis för Corren. Han konstaterar att om man bara släcker lyset på platsen så kan ingen vara där. Goddag Yxskaft!

Vem som helst vet att mörker skapar otrygghet. Men den otryggheten drabbar nog inte dom som spelar basket.  Alla undersökningar visar att mörker skapar otrygghet.

I Skäggetorp, som i flera andra områden, finns duktiga fältsekreterare som är specialister på att snacka med ungdomar. Kontakta fältarna innan lyset släcks och be dom se vad som går att göra.

Snacka med ungdomarna, lyssna på alla inblandade. ta problemet på allvar, men försök att skapa en dialog. Unga människor är inte skadedjur som ska skrämmas bort. De behöver dialog.

Läs mer om när jag följde med fältarna:
http://berzell.se/2009/04/jag-pryade-som-faltare/

I natt var jag och Helena Balthammar på prao hos ”fältarna” Siw och Gun-Britt. Vi gick på stan, i trädgårdsföreningen och åkte runt på fritidsgårdar.

I Skäggetorp på fritidsgården träffade jag ett gäng spralliga grabbar som gillade att snacka fotboll. När de fick höra att jag är politiker började de att hojta hur viktigt det är för dom att få en konstgräsfotbollsplan och en skatepark.

Efter att vi pratat ett tag gav de mig tydliga signaler på att ingen bryr sig om vad skäggetorpsungdomar tycker. Jag hoppas att dom har fel, men det var deras upplevelse som vi måste respektera.

Efter en stund satt jag med två grabbar och hjälpte dom att fylla i medborgarförslag om konstgräs. Jag fick vara samhällskunskapslärare för en stund och förklara den politiska gången och deras lagliga rätt.

En tredje kille kom fram och frågade om jag kunde fixa en blankett till. Snart satt han och skrev ett medborgarförslag om en skatebana i Skäggetorp. Han var väldigt försiktig i sina förslag och jag frågade om han inte ville ha en skatepark som i Ekholmen.

Klok som han var svarade han enkelt: Klart jag vill, men det är mer troligt att vi får en skatebana om jag bara vill ha en bana som i Ljungsbro.

Tre medborgarförslag från tre Skäggetorpsbor som vi politiker behöver lyssna på.

Kvällen i övrigt med Siw och Gun-Britt vill jag återkomma till. Det var två färgstarka tjejer som har lång erfarenhet av ungdomsarbete. Det är tjejer som vi ska lyssna på.